jeanettebouvinnygren

Igår för ett år sen satt jag på den här båten nere vid medelhavet. Iklädd en svart bikini, med solen i ryggen och vinden i håret hade jag mitt sista samtal med dig. Det absolut sista någonsin. Du ringde mig och du lät hoppfull då du äntligen bedömdes vara tillräckligt stark för att genomgå den där operationen. Den där jävla operationen som skulle komma att kosta dig ditt liv. Du bad mig vara med under operationen dagen efter. Som vanligt var din framförhållning kass men jag antar att du just fått veta att den skulle bli av. Jag berättade att jag var på Rhodos med Robin och att jag skulle komma hem först 2 dagar senare. Jag hörde besvikelsen i din röst. Jag svek dig. Jag svek dig när du var sjuk och rädd.?Och även fast jag vet att utgången hade blivit densamma oavsett om jag satt i väntrummet eller ej så kan jag inte rå för att då och då klandra mig själv.?? Men jag bär med mig vårt sista samtal med värme. Då vi pratade mycket och länge. Vi skrattade. Vi pratade om våra fantastiska söner och du lovade mig att du skulle bli en bättre och engagerad far. För det var barnen du tänkte på när du låg sömnlös på sjukhuset om nätterna. Jag hörde att du var rädd. Trots att du gjorde allt för att dölja det för mig. Du lovade mig att du skulle klara dig. Du sa det flera gånger. Vad som dock gör extraont är att du då talade så illa om de människorna som sedan direkt efter din död totalt körde över mig och värst av allt, även dig och din sista vilja och önskan. Alla säger till mig att just årsdagarna är de som är jobbigast men jag vill mig påstå att ingen dag är speciellt lätt. Killarnas frågor om dig är det som är tuffast. Men jag älskar att höra dom prata om dig med varandra. De verkar inte minnas någonting av det dåliga som varit. Det är precis som att de förträngt hur illa du faktiskt behandlade oss. Men det är jag glad för. Det finns ingen anledning att älta det nu. Du och jag begravde ju trots allt stridsyxorna långt innan vi begravde dig. Det jag sörjer mest är att du aldrig fick möjlighet att bli den pappan du på slutet sa att du ville vara. Jag gav aldrig upp hoppet om det. Eller om dig. Och det har jag ännu inte gjort. För jag är säker på att du hjälper mig med våra pojkar från ovan. Att du vakar över dom❤️