En cykeltur.

Igår skulle Mats, Sandra och Helena springa milen igen så jag hängde på men med Noras cykel! =)
Vädret var underbart och omgivningarna ska vi inte ens prata om, det var magiskt och jag njöt (nästan) hela vägen ♥

Att cykla på asfalten gick alldeles strålande men på grusvägarna så rullade cykeln knappt framåt så jag fick ta i en hel del.
Det blev ett svettigt pass och i världens längsta uppförsbacke så trodde jag att jag skulle svimma, att cykla var inte ens att tänka på så jag fick dra cykeln och det var tungt.
Låren var stumma och bröstet värkte. Jag hade inte ens chans att hinna med just där och då.
Men när det planade ut igen så kom jag ikapp de andra efter ett tag och sista biten kunde jag rulla nästan hela vägen.

Jag kunde i alla fall konstatera att jag inte har någon kondis och att cykla på cykeln hemma är inte alls samma sak som att cykla ute =)

Förutom den där fruktansvärda backen så var det skithärligt att vara ute och cykla, jag har inte gjort det sedan 2004 då min cykel blev stulen,

Jag blev så jäkla imponerad av dessa människor!! Det var varmt ute men de sprang på i samma takt hela tiden, var glada och såg knappt trötta ut när vi kom i mål ♥
Jag har aldrig sprungit 1 mil i hela mitt liv men jag hoppas att jag kan följa med på deras löpturer nästa sommar, det är en liten målbild som jag har just nu =)