När vi kom hem från sjukhuset och hade haft vår första natt hemma så slogs jag av en ångestfylld känsla när jag kikade in här på bloggen för att skriva. Det kändes för tidigt, det kändes fel, det kändes som att jag behövde få vara ifred. Jag bestämde mig i alla fall för att inte blogga under våra två lediga veckor som vi nu haft tillsammans. En välbehövlig liten paus för att faktiskt få njuta och stanna i babybubblan. Det är en underbar tid just nu med vår nya lilla familjemedlem.
Vi lär känna varandra mer och mer för varje dag som går. Hon äter samma tid varje natt och somnar samma tid under förmiddagen. Hon bor vid mitt bröst dag som natt. Melina är finast i världen mot henne och det är underbart att se att hur hon stolt säger att hon nu är storasyster.
Jag njuter och andas in allt detta. Därav tystnaden här inne. Men visst har jag saknat er! Massor.
Imorgon får ni veta vad vårt älskade lilla penntroll ska heta.
Kram och fin kväll till er.
