janemarina

Idag har jag sorterat papper, framkallat bilder och fått lite ordning på sådant som jag sällen hinner ta tag i. Jag har suttit på golvet i vardagsrummet och tittat på bilder från bara några år tillbaka. Många av bilderna är kopplade till min instagram och blogg. Jag slogs av en tanke och känsla som fick mig att reflektera. På många av bilderna som jag tittade på idag, så såg jag mig själv. Jag kan verkligen minnas mycket av hur jag kände mig då, vad som tyngde mig, vad som drev mig framåt, tankar som snurrade inom mig.

Mycket har hänt på bara några år när det kommer till blogg och instagramvärlden. Jag har haft min blogg och instagram i flera år och det är helt fantastiskt att se hur man kan växa, inspirera, påverka och faktiskt ha detta som ett yrke. Inte glömma nämna alla fantastiska personer som jag lärt känna här. Det finns så mycket fint med detta. Många influencers som jag inspireras av som har varit som förebilder för mig, men jag har även blivit förvirrad och påverkad av alla intryck, inlägg, allas liv som dagligen uppdateras många gånger. Flöden som ständigt uppdateras kan bli för mycket och jag har i allt detta tappat bort mig själv många gånger.

Under dessa år har jag slitits mellan att inte veta på vilket ben jag vill stå på. Jag jobbar idag som gruppchef på ett vård och omsorgsboende och det är verkligen ett roligt jobb där utvecklingsmöjligheterna är stora, men framförallt där jag har världens bästa kollegor. En riktigt fin arbetsplats. Mitt mål har sedan flera år tillbaka varit att jag vill jobba med ledarskap. Gärna inom vården då mitt hjärta klappar extra just där. Jag studerade under föräldraledigheten med Melina och mycket tack vare det så fick jag mitt första jobb som chef. Det var precis där och då som min kluvna sida började visa sig, om just sociala medier, för jag märkte många gånger att jag mådde bättre utan den.

Men så har vi lilla bloggen min. Mitt lilla hjärtebarn som jag tänkt släppa många gånger för jag har känt att jag inte kan ha både och. Ibland blir bloggen för naken och det har varit tufft att släppa in så många människor i mitt liv. Även fast jag vet att valet att göra detta alltid har varit mitt eget. Jag har arbetat heltid som gruppchef och samtidigt drivit bloggen och det har haft sina för och nackdelar. För det mesta så ger det mig så oerhört mycket, men jag vill tänka långsiktigt också.

Jag kommer att se detta år som föräldraledig som en möjlighet och känna efter vem jag vill vara i den här världen. Jag vet att man inte behöver komma på ett svar som är svart eller vitt, men jag önskar att hitta vilken väg jag ska traska vidare på. Det är inte alltid så enkelt att veta vad man vill göra då vi ständigt blir påverkade av sociala medier. Jag har reflekterat många gånger varför vissa bilder och inlägg höjs till skyarna och andra bilder når knappt ut. Jag har lagt ner alldeles för många timmar på att undra vad andra vill se, lyssnat på vad andra tycker att jag bör göra och inte göra. Jag kommer verkligen se tiden framöver som en möjlighet till att stanna upp och reflektera över vem jag vill vara. Som person och jag i min karriär. Jag vill inte jämföra mig med andras liv och inspirerande konton. Det kommer få mig att tappa bort mig själv. Jag ska hela tiden bära med mig känslan av vad JAG vill, vad som känns rätt för mig.

Det känns som att jag sprungit fram i mitt liv och aldrig riktigt stannat upp. Alldeles nyss fick jag antagningsbeskedet till socionomutbildningen att jag kom in, men den ansökningen gick av bara farten. Jag vill så oerhört mycket och har alltid varit sådan och det är en fördel som jag verkligen använder som kraft, men jag kommer kunna använda all min energi på rätt sätt om jag inte springer åt samma håll som alla andra. Att stanna upp och se vad jag åstadkommit och faktiskt bara gå är klokt.

Dela gärna med er vad ni vill göra? Har ni känt att ni tappat bort er bland sociala medier? Vet ni vem ni vill vara? 

Denna bild tog Linus på mig 3 veckor efter att Melina hade fötts och jag var påväg till skolan.