janemarina

När vi införskaffade hemlarm så önskade jag verkligen att vi skulle slippa använda det. Vi valde att ha larm för att vi bor som vi gör, men även för att öka känslan av trygghet litegrann. Speciellt när jag är ensam hemma. Vi bor i ett stort hus och det känns tryggt att veta att jag kan larma genom ett enkelt knapptryck. I helgen behövdes det för vi fick  oönskat besök…

Jag stod på vår baksida och tog bilder till ett samarbete och plötsligt hör jag hur några/någon smyger bakom vår altan, bakom en skärmvägg som Linus nyligen byggt. Jag tänkte först att det var grannarna eller ett djur, men så slog det mig att grannarna inte var hemma. Jag hör hur stegen avtar och hör hur någon viskar. Jag ser någon bakom skärmväggen och det knyter sig i min mage. Melina ligger inne och sover, dörrarna står öppna överallt och här står jag med någon som iaktar mig. Någon som inte ska vara på vår gård. Plötsligt hör jag hur de sakta går och sedan springer iväg. Jag springer in och ringer Linus som inte var hemma och han larmar genast. Jag låser alla dörrar och går runt och kollar om jag kan se vart de tog vägen.

Linus var hemma snabbare än kvickt och en stund efter kom fyra väktare. De undersökte hela vår gård, gick ner till bryggan, pratade med grannarna och verkligen kollade området. Slutligen så hittade de en bil som parkerat en bit bort som besökt ett annat hus också. Hörde under helgen att några hus i området haft inbrott.

Fruktansvärt obehaglig kväll. Det knyter sig i magen när tänker om det varit personer som faktiskt ville skada oss fysiskt. Att vara ensam hemma med Melina när något sådant händer är bara jobbigt att ens tänka på. Denna kväll hade kunnat sluta i en mardröm och jag är så lättad att det slutade bra och jag ångrar inte en sekund att vi införskaffade hemlarm.