Ni har säkert märkt att jag varit mer frånvarande här än innan. Likaså på Instagram. Svaret på varför är enkel, jag är så mätt, så trött på all information och reklam. Jag vill inte att sociala medier ska få ta så mycket tid av mitt liv som den gör. Jag är trött på skrollandet, men har gjort det utan att reflektera. Så mycket bilder och information dagligen. Instagram har blivit lite av ett måste för mig istället för en hobby. Det känns fel och jag vill inte se tillbaka om 15 år och inse hur mycket jag missade i livet. Jag vill inte leva genom att titta på andras liv genom bilder. Jag vill leva mitt liv, men inte genom en skärm.
När jag började med bloggen och Instagram så fullkomligt älskade jag detta. Att få skriva från hjärtat, få inspirera er med bilder. Få skapa kontakt med er på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Allt började ju 2015 när jag väntade Melina. Allt detta var kul. Det kändes som en fin plattform att umgås på, att visa upp mitt hem och glimtar från mitt liv. Ju mer månaderna har gått så har Instagram (främst) formats till en plats jag inte riktigt trivs på. Det är skrämmande hur utvilad och lugn jag kan känna mig när jag låtit Instagram ligga nere. Detta har tyvärr blivit ett press för mig. Att hela tiden vara nytänkande och ta vackra bilder. När jag tappat följare så har jag undrat vad jag gör fel. Att jag ens tänker så är jättefel!
Jag säger inte att allt med Instagram är dåligt för så är det givetvis inte. Gud vad jag har blivit inspirerad. Inspirerad av era vackra hem och kloka ord. Men tyvärr började mitt intresse att svalna när allt blev så perfekt och tillrättalagt överallt. Det värsta med detta är att jag vet att jag är en av dom som är med och skapar detta perfekta flöde. Jag vet många gånger som jag raderat en bild för att den inte passat in. Likväl som jag blivit irriterad över att vädret varit grått för ljuset i hemmet har varit kasst att fota i. Jag trodde aldrig att jag någonsin skulle skriva allt detta. Men det är direkt från hjärtat och jag känner såhär.
Jag har skrivit många gånger att jag också mår dåligt, att tvätten växer på högar och jag hinner inte med hemmet. Att vardagspusslet är svårt och dygnets timmar inte räcker till. Jag har dock valt att hålla mitt flöde ”perfekt” för att det har varit en plats jag kunnat fly till. Men jag förstår att det skapat en fel bild.
Jag vill inte lägga ner varken bloggen eller Instagram. I alla fall inte än. Men jag kommer att tillbringa mindre tid på dessa kanaler. Detta då jag märker att jag är lugnare och gladare när jag inte ständigt matas med all information. Jag vill inte jaga perfekta platser att fotas på och jag vill inte låta mitt liv försvinna bland timmar på nätet. Detta ska vara roligt och därför behöver jag hitta lusten till detta igen.
Om du som läser detta känner igen dig, berätta gärna hur du tänker och känner?
Jag har också varit där. Har nu lagt ner sociala medier helt, och har inte mått så här bra på väldigt länge. Försökte först att ”trappa ner”, men sociala medier är så beroendeframkallande att det i princip är omöjligt. Cold turkey är enda sättet. Lägg ner Instagram och Facebook, du kommer må så mycket bättre (när abstinensen har lagt sig).
Skrev precis ett jättelångt inlägg, men fick felsvar om något med max 200 någonting (ord?) … noo ?.. får se om det lyckas komma med här ändå.
Hoppas du kan hitta tillbaka och om inte så är inte sociala medier allt. Jag har idag känt precis samma som du beskriver men jag tog en kopp kaffe och reflekterade. Jag kommer göra de på de sättet jag vill och om de inte duger så får de vara. Stor kram <3
Jag förstår faktiskt inte varför folk känner så med instagram. Varför är det så svårt att lägga upp vad man vill och när man vill? Latergram funkar oxå. Du måste inte lägga ut alla bilder 5 sekunder efter att du tagit dom. Lägg upp när du har tid istället så behöver du inte känna dig stressad.
Vad tråkigt att du känner så men gör det som är bäst och du mår bra av! Tror som du skriver att är de inte ”kul” så ska man absolut inte lägga ner sin tid på det tyvärr. Det ska vara roligt känner jag annars är det ingen mening med det. Kram ?
Saknar dig, men förstår fitt val. kram ❤️
det är verkligen konstigt hur man kan älska något och sen blir det bara ett måste.. allt blit halvdant och när man kollar tillbaka ser man att inlägg inte är gjort av vilja utan bara ett måste .. man måste pausa ibland och kanske hittar man tillbaka igen. jag älskar din blogg och du är superinspirerande ?
Jag förstår helt hur du känner! Likaväl som instagram kan inspirera lika mycket stressar och pressar det mig… att som ett litet konto försöka nå ut är svårt och kräver massor av tid, tid som jag inte har som 3-
barnsmamma och tid som jag inte vill lägga där. ♡
Håller med dig och det går i vågor. Dessutom har det roliga med bloggandet försvunnit tycker jag. Det ska utnyttja andra bloggare för att nå fram dit man vill. Det är ej samma längre, att folk tar sig tid att läsa och beundra varandras bilder och text. Men vi som vill ha de.än roliga bloggdelen få hålla ihop istället, så väljer man bort de andra ?
Kan verkligen känna igen mig.. just att man undrar varför man tappar följare emellanåt osv. att man ska leverera perfekta bilder m.m. klokt att du väljer att prioritera annorlunda! ❤️
HÅLLER VERKLIGEN MED!! speciellt när man åker på semester till vackra ställen och man känner sig stressad och tvungen hela tiden till att ta vackra bilder för att lägga upp och folk ska se.v Man känner jämt den stressen hela tiden att man ska köpa nya fina vikinis för och få fina bilder på instagram typ hahah så känner ja me tyvärr!!
Jag kan verkligen känna igen mig i det du skriver och det är ju inte ok. Men som du säger, vi får hitta sätt att hålla ihop på ett bra sätt istället. Kram och fin kväll ❤
Det är så tokigt att man ska behöva känna så. Men är glad att jag bestämt mig för vad jag tycker är viktigt och vad som inte får ta min tid . Kram fina och ditt konto är jättefint ?
Tack Maria att du delade med dig. Helt galet att det blivit så. Man måste verkligen finna en balans på detta. Det är ju inte hållbart i det långa loppet. Kram till dig ❤