Precis som rubriken säger. Jag vet inte riktigt vad som hänt med mig. I snart två år har jag bloggat tre inlägg om dagen. Det har varit en naturlig del i min vardag. Plötsligt känner jag inte alls för det längre. Det känns oerhört svårt för mig att dela med mig av saker. Det tar emot på något sätt. Jag har börjat ifrågasätta och undrar varför och vem jag gör det för.
Under sommaren har jag kommit ännu mer till insikt om vad jag vill jobba med och just nu ligger inte bloggen på min topplista. Jag tror att jag blivit mätt på att berätta så mycket utåt, jag vill kunna somna tidigt på kvällen utan att känna ett måste över att blogga. Jag vill kunna ”bara vara” utan att behöva dokumentera så mycket för att kunna leverera blogginlägg. Jag vill njuta av livets olika tillfällen utan att behöva fota precis allting. Jag vill inte behöva kolla statistik och behöva pressa mig ännu hårdare för att lyckas ännu bättre. Det är svårt att förklara, men att vara i bloggvärlden är någonting speciellt, men också någonting som är ständigt.
Antingen är detta en svacka som håller i sig en liten stund, eller så går det aldrig över. Men att vara en bloggare är för mig just nu en ständig press. Riktigt kul emellanåt då ni läsare är fantastiska och får mig att fortsätta skriva. Samtidigt som jag andra dagar saknar friheten i min vardag där jag inte behöver känna några som helst måsten. Bloggen är ju en STOR del i mitt liv, samtidigt som jag plötsligt fått nya mål och drömmar i mitt liv. Jag är osäker om tiden kommer att räcka till och om bloggen kommer att vara så passande där. Vi får se.
Ni som bloggar, känner ni igen er? Har det någongång blivit en stress för er? Hur tänker ni kring er blogg långsiktigt? Jag är som sagt väldigt kluven. Önskar verkligen att få läsa era tankar kring det här.
Varför blogga med press? Blogga nör du vill även om det gått tre veckor sen senast! Lägg ner bilden över att vara en toppbloggare och blogga för din egen skull. Det gör jag och därför känns det ok och blogga ?❤
Jag känner igen mig helt i det du skriver. Jag har bloggat sedan jag började i sjuan på högstadiet och har alltid känt denna press du beskriver. Jag har nästan varje år börjat om min blogg på nytt, på grund av denna pressen. Alltså när jag blev alltför pressad så stängde jag bara av och slutade blogga, och det ledde till att bloggen stod tom i evigheter tills jag valde att radera den. Det ångrar jag dock alltid i slutändan, för att inspirationen och motivationen kommer tillbaka!! Jag tror att som bloggare så tänker man mycket kring vad andra skulle vilja läsa, inte vad man själv vill dela med sig av. Någonstans så börjar vi ju skriva och dela med oss utav saker som vi själva vill och det är då det är som roligast, men sedan på vägen så tappar vi lite utav det och istället fokuserar på vad andra vill läsa. Förstår man hur jag menar? Jag insåg efter pauser från bloggen att jag gick från att blogga om saker jag kände passion för, till att blogga om vilka nagellack man ska köpa – något som egentligen inte alls är vad jag vill dela med mig av. Väldigt lång kommentar och kanske luddig, men jag hoppas man förstår mig lite iallafall!? Kram, detta löser sig!?
Förstår dig är med i de tankarna. Du ska göra det som är bäst för dig och prioritera det du tycker är viktigast för dig. Bloggen ska vara rolig ska inte vara nått som stressar en. Kram ?
Jag förstår dig verkligen och det är många bloggare som hamnar i svackor, men inspirationen kommer att komma tillbaka. Antingen om några veckor eller om ett år ? Jag bloggar själv och gör mitt allt för att kunna leva på min blogg då jag vantrivs och misshandlas psykiskt på mitt jobb, men jag är tyvärr inte där ännu. Om du tycker om min blogg och skulle vara intresserad av en SFS så får du gärna hjälpa mig med min dröm! Kram ❤️