Idag när jag kom hem så försvann all min energi. Jag blev alldeles tom och fruktansvärt trött. Melina grät och ville inte ha varken mat, kramar eller sömn. Saknade Linus som var på jobbet. Pasta vattnet kokade över och korven blev bränd.
Innan dagens bristningsgräns blev nådd så ringde jag mamma. Hon hörde nog att mina nerver och tårar var nära. Inom tio minuter stod hon i våran hall. Så ikväll har jag fått hämta andan litegrann. Mamma plockade undan disken och städade undan här hemma. Sen mös vi alla tre i soffan.
Snart tjugosex år gammal, men idag kände jag mig mer som en liten femåring som verkligen behövde mamma. Melina skrek efter mig och jag efter min mamma. Så underbart att vi avslutade den här dagen i soffan, alla tre, tillsammans.
Jag är så nära min mamma så jag vet exakt hur du känner. Åldern kvittar! ?
Kolla gärna in min blogg för inredning, shopping, skönhet m.m.
http://www.nouw.com/73kvadrat
Kram till dig! Vet hur det känns ibland <3
Bästa Jane! Vi är bara människor & visst är det underbart att se vilken superkraft ens mamma har. Vi håller på att lära oss, snart är vi där vi med. ❤️❤️