Jag och Linus har suttit på våran uteplats och myst idag. Vi kom in på ämnet att ”hur man vill känna när man kopplar av” Vi kom ganska snabbt fram till att vi har svårt att koppla av i vårat hem. Vi vet inte vad det beror på, men det känns jobbigt att inte kunna koppla bort i sitt eget hem. Det är inte en känsla som vi alltid haft, utan den har kommit smygande.
Vi älskar vårat hem! Det gör vi verkligen! Men jag tror att vi har en oerhört stark längtan till ett nytt hem vilket gör att vi hela tiden fantiserar om en annan plats. En plats dit man kommer och verkligen känner HEMMA! Förstår ni vad jag menar?
Jag vill ha ett hem där vi skriver längden på våra barn på en list. Som alltid kommer att stå kvar där. Ett hem dit folk vill komma för att känslan är HEM! En plats för oss som är varm och trygg.
Som jag skrev så älskar vi vårat hem! Underbart att tänka vad vi byggt upp, men nu vill vi bygga vidare. Hitta någonting nytt som blir vårat hem på riktigt.
Jag vill att mina barn i framtiden ska kunna säga att ”där har min mamma och pappa alltid sovit” eller ”vi har alltid haft julgranen där” Det är något magiskt över sådant.
