Imorse vaknade jag tidigare än min lilla familj. Jag smög ner och drack kaffe. Efter ett tag vaknade Linus och då smög han ner och lät Melina ligga kvar i våran säng. I vanliga fall lyfter vi alltid ner henne i sin egen säng, men det har inte hänt den senaste tiden att hon sovit längre än oss, så hon fick sova vidare helt enkelt.
Vi står i köket och fixar frukost när vi hör världens DUNS! Min mage knöt sig och jag sprang, jag sprang upp för våra trappor snabbare än jag någonsin gjort! På golvet ligger Melina. Hon har ramlat ner från sängen. I panik lyfter jag upp henne och kollar om hon blöder. Ser ingenting. Melina gråter och gråter och jag gråter ikapp.
Först var jag så ledsen, men plötsligt blev jag så arg på oss! Det var vårat fel! Även fast det är den mänskliga faktorn, så hade detta kunnat undvikas. Jag vet att olyckor sker, men blir fortfarande så ledsen att Melina fick så ont av vårat slarv.
Jag besökte bvc för att lätta på mitt hjärta och det kändes mycket bättre efteråt. Jag förstår inte hur jag ska klara av alla de gånger Melina kommer att ramla och slå sig, när någon krossar hennes hjärta eller andra tråkigheter i livet sker. I dessa situationer är jag så skör. Mitt hjärta gick sönder i takt med att hennes tårar rann.
Jag trodde aldrig att jag skulle bli såhär känslig som mamma, ordet känslig är bara förnamnet. Jag misstänker att jag inte är den enda mamman som känner såhär, eller pappan för den delen heller. Våra hjärtan blev sköra från den dagen våra små barn kom upp på vårat bröst.
Förresten! Från och med nu ska Melina gå med hjälm och skyddsväst här hemma. Har redan beställt hem i hennes storlek. Dom kommer på måndag… Haha skoja bara! Däremot har jag och Linus verkligen lärt oss något av detta.
Åh! Precis när Indra lärt sig att rulla över på mage och rygg så vände jag ryggen till i 5 sekunder och hon åkte mellan våran säng och spjälsängen. Hon kan inte ha varit mer än 4 månader när det hände! Kände mig såå hemsk!! Dom är så tåliga och VIGA dom små!
Vill aldrig att det ska hända här hemma. SÅ rädd för det. Kram och hoppas ni mår bra<3
lillan då, så fin hon är =) Kram
Usch då ? <3
Åh vet hur de känns. Gör ont i hela en ? Leo har ramlat två ggr rejält och fått stor bula i pannan båda ggr. Sista gången hade vi säkrat sidorna men inte vid fotändan.. klantigt nog. Men man får tänka att de händer alla ? man är intr mer än mänsklig.. <3
Tur att det gick bra. Kram??❤.
Vet hur det känns?. Våran dotter hade också ramlat ner från vår säng. Jag trodde verkligen att jag skulle höra om hon vaknar, för hon brukade skrika till då. Hon fick en jättestor bula i pannan, men det var inget allvarligt, som tur var.
Nu kan hon klättra ner från sängar och soffor, men glömmer aldrig chocken jag kände när jag hörde henne skrika.
Hoppas allt är bra med er?
Vilken tur att det gick bra! Trodde verkligen inte heller att jag skulle bli en så blödig mamma. Tyckte alltid alla mammor var så överdriva och larviga innan jag själv blev mamma. Nu är jag precis likadan. Om inte värre. Våra barn är det finaste vi har <3