Idag intalar jag mig att jag är en supermom, men innerst inne vill jag bara gråta idag. Min lilla gladfis vaknar så fort jag lägger ifrån henne när hon somnat. Hon vill sitta FASTKLISTRAD på mig och det är underbart, men stressande när jag känner att skolböckerna tittar på mig, när jag plötsligt hamnar efter… I vanliga fall så brukar det hjälpa för mig att bara ta en promenad och ändra om mina tankar, men inte idag.
Insåg för flera timmar sen att den här dagen inte kommer att bli så effektiv så nu stänger jag igen böckerna och får jobba dubbelt så hårt i skolan imorgon.
Och samvetet. Jag borde ju inte ens bli irriterad. Men just idag så kokar hela jag. När Linus kommer hem ska jag till gymmet och springa av mig all irritation och komma hem med nya krafter och egentligen så vill jag inte ens dit, vill mycket hellre sitta i soffan och gråta idag, äta godis och se en film.
Njut av din lilla och gör så gott du kan, vi mammor är bäst?
Fy vad jobbigt.. Min tjej är likadan. Vad pluggar du?
Kan känna igen mig lite grann. Nu pluggar inte jag, utan är en nybliven trebarnsmamma som bara är mammaledig. Men jag känner ändå igen den stressen över att inte få gjort eller hinna med sånt som jag hade tänkt mig.
Min tre veckor gamla lilla sötnos har dagar där hon ska bara vara hos mamma hela tiden. Ligga i sitt gosiga babynest funkar inte alltid, utan det finns dagar då det är enbart närhet som gäller för henne och då måste jag snällt acceptera det och lägga ner allt jag tänkt hinna med. Det kan gälla vanliga hemmasysslor tex.
Ingen annan har det kravet på mig just nu, utan det är bara jag. För jag tycker att jag borde hinna ta hand om den stora tvätthögen när jag är hemma mestadels utav dagen. Så jag kan bli stressad av det själv:)
Starkt gjort tycker jag det är att du kan plugga samtidigt.