janemarina

Jag är rädd för att dö

Igår kollade jag på tillsammans mot cancer. Vet inte vart jag ska börja. Det gör så ont i varenda liten del i mig. Varenda liten cell i mig värker. Att se vad familjer får vara med om. Förlora nära och kära. Insjukna i den vidriga sjukdomen!! I samma stund som jag sitter och ser på programmet så tittar jag på min älskade man och min fina dotter och jag blir så rädd. Så jävla jävla rädd!! Att det monstret ska hitta till oss. Livet är så orättvist och jag kan inte säga det nog många gånger hur mycket jag hatar den sjukdomen. Hur mycket jag hatar döden!

Från den dagen Melina föddes så förändrades jag. Det hände på en sekund och så plötsligt var jag någon annan. En mamma. Och från den stunden så blev jag rädd för att dö. Döden skrämmer mig verkligen! Att få möta det eviga mörkret eller att någon i min närhet ska göra det får mig att bryta ihop, vilja skrika och hela min kropp vill brytas ner av tankarna som verkligen skrämmer mig.

Igår blev jag månadsgivare. Jag må vara en fattig student och som dessutom är föräldraledig, men har jag råd att äta en pizza ute varje månad så kände jag att jag hade råd att göra detta. Cancer ska utrotas. För den får aldrig komma i närheten oss!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. cheyenne_leyla

    Jag förstår dig. Jag har lidit av dödsångest hela livet. Det är fruktansvärt och man tänker att man är för lyckligt lottad. För bra för att vara sant liksom. Usch

  2. hnilsson

    Först och främst vill jag bara säga att du är en fantastisk mor! Känner igen vartenda ord du skriver. Efter jag födde min nu 10v gamla dotter, så kom dom känslorna och rädslan. Mådde jättedåligt av de innerst inne. Pratade med väninnor runtomkring mig som har barn, alla förvandlades till oroliga, bekymrade mödrar. Även om jag är världens lyckligaste mamma och glad, så kommer de "jobbiga/hemska"tankarna smygandes då och då. Ett tecken på att man vill göra allt som mor och finnas där "för alltid" för sitt/sina barn tror jag. ?