Ända sedan jag blev mamma har jag gång på gång blivit förvånad över saker som jag fått höra om ”mammalivet” Saker som sägs vara det enda rätta. Det känns som att en del kvinnor sitter på någon slags mammatron som kan och vet ALLT! Även det som är bäst för dig och ditt barn. Här kommer några!
* ”Tränar du redan? Oj”… Tonfallet som säger att jag borde sitta hemma och mysa hela dagarna.
* Och om man tränar eller går ut på långpromenader, ja, då är man utseendefixerad! Man ska ju håll sig inomhus! Du har ju fött barn!
* Om man inte hel ammar så får man blicken som dödar och förklarar att mitt barn minsann kommer att få ett dåligt immunförsvar i framtiden. Och alla dessa argument vad forskningen visar…
* OCH! att bandet mellan mamma och barnet inte blir lika starkt som det skulle bli om jag hel ammade.
* Att jobba och studera under mammaledigheten är visst en synd…
* Att inte enbart vilja vara mamma utan fortfarande vara JAG visar sig också vara en synd, för när man får barn, då är det enda rätta att bara vara just, mamma!
* Tanken på att lämna bort sitt barn några timmar under de första månaderna till mormor och morfar är inte heller så bra. Även fast tanken är att mamman och pappan kanske vill ha några timmar ensamma ihop. Gå på en bio liksom.
* Att ta fram flaskan för att ge ersättning, ja då har man inte kämpat tillräckligt med amningen och ja, ni kan ju lista ut resten…
* Att vilja ta ett glas vin. Inte så bra… Även fast livsmedelsverket säger att ett glas inte alls är skadligt.
Listan kan verkligen göras lång. Vad känner ni är jobbigt att få höra? Dela gärna med er av vad ni får höra? Hur folk får er att känna. Vill även tillägga att jag har slutat bry mig, de första veckorna var väldigt tuffa, men så länge jag vet att jag gör mitt bästa för Melina, så kvittar resten.
Sitter och tampas just nu med att "alla kan amma" "amma är det mysigaste man kan göra med sitt barn", jag delammar men har så ont i bröstvårtorna att tårarna kommer varje gång. Älskar dom måltiderna vi kör med flaska. Att titta den lilla i ögonen samtidigt det är det mysigaste för mig.
välkommen till mammalivet… bra du redan lärt dig att inte ta åt dig
Har snarare känt tvärtom! Många i bekantskapskretsen har fått barn och jag har känt pressen att jag måste komma ut och vara social trots att jag vare sig vill eller är redo, för att även de med yngre barn "klarar av det". När jag klagat på onda bröstvårtor och sömnlösa nätter har jag bemötts med "fast du kan ju alltid börja med ersättning". Det har känts som en omskrivning för att jag ska sluta gnälla, det finns alternativ. Håller dock med dig om både träning och jobb!
Låter som att personerna i din omgivning är väldigt dömande, jag har aldrig råkat ut för någon av dem ?
Du sätter huvudet på spiken. Jag har skrivit långa inlägg om allt det där i min blogg också. Jobbade fyra veckor efter förlossningen, tränar, spelar handboll och pluggar en master. Herre vad jag fått försvara mig/oss sedan Lykke kom till världen för fyra månader sedan. Kör hårt å fortsätt skit i vad folk tycker och tänker! Och grattis föressten!
Så bra skrivet! Alla ska ha åsikter om hur man tar hand om sitt barn o hur man bör o inte bör göra. Och många har så svårt att respektera hur man vill att barnet ska ha det. "Fryser hon inte?" "Oj vad mycket kläder hon har på sig" "Vilket stort sugbehov hon har" "nu när du ammar henne så äter hon inte, hon snuttar ju bara" eller blickarna man får när man går ut på café o flickebarnet skriker lite " du borde inte vara på café du borde stänga in dig hemma med barnet istället"
Tur man inte tar åt sig på samma sätt som man gjorde i början ? Har lovat mig själv att aldrig kläcka såna kommentarer till andra nyblivna mammor.