Vintern kom och hälsade på oss

Idatuovinen

Hej! Ida Tuovinen här :) Mamma till Hayden 4 år och fru till Johan som jag varit tillsammans med i 9 år, gift i 3. Vi väntar vårt andra barn i slutet på april 2019. Jag jobbar som makeupartist, hänger mestadels på motocrossbanan på fritiden eller nördar ner mig i allt som är övernaturligt och pratar gärna med andra sidan när jag behöver råd i livet. Tror på en mening i allt som händer och det är den som fört mig hit. Under min första graviditet hade jag hyperemesis i 9 månader och var kraftigt deprimerad, den här graviditeten har startat med hyperemesis den också = kraftigt gravidillamående. När jag var gravid första gången började jag fundera över meningen med mitt mående och kom fram till att det måste betyda att jag ska ha mer förståelse för dem som mår dåligt och hjälpa andra, därför startade jag en grupp som heter ”min svåra graviditet” på Facebook för att hjälpa andra i liknande situation. Den här gången förstår jag att mitt uppdrag är att hjälpa ännu fler! Jag hoppas att jag kan hjälpa och stötta andra kvinnor i denna blogg, som vill bli gravida, är gravida eller har varit gravida. Kvinnor är fantastiskt starka och därför hyllar och stöttar vi varandra på denna sidan, inget annat är tillåtet :) Delar förstås med mig om allt som händer i mitt liv, i och runtomkring graviditeten. Kram styrka och kärlek

Hej på er denna söndag!

Har ni också fått snö?

En gång i månaden jobbar min man, Johan helg. Den helgen har varit sån stress för mig nu när jag mår så dåligt under graviditeten. Vi har oftast fått hjälp några timmar med Hayden så att han kunnat leka av sig lite, men det är ändå många timmar som jag själv ska orka vara en bra mamma.

Igårkväll var en av mina värsta, inte bara mådde jag fruktansvärt dåligt, jag fick också panik av bara tanken av att inte ha planerat in någon hjälp idag. För min del är det inte så farligt, maten är förberedd till Hayden och han är väldigt lätt att ha att göra med och förstående. Men att spy och han står och hänger på handtaget och undrar hur det går, eller att se honom vilja sitta bredvid mig en hel dag i soffan och ta hand om mig, gör så ont i hjärtat. Jag vill inte att han ska behöva se det här. Så jag gör alltid allt jag kan med vad som känns som mina sista krafter för att leka lite med honom, inte bara i soffan. När jag går emot kroppens vilja av att vila resulterar det alltid i att dagarna efter blir dubbelt, trippelt så jobbiga.

Imorse var det som att någon gav mig extra kraft. Jag vaknade upp med samma illamående som vanligt men i min kropp hade jag en känsla av styrka som sa till mig, du fixar den här dagen!

Hayden dansade runt här hemma och log sitt finaste leende när han genom fönstret såg det vackra vinterlandskap som nu täckte vår trädgård. Han trodde visserligen att tomten snart skulle komma, men var ändå fortfarande nästan lika glad av tanken att få gå ut och leka, trots att jag fick göra honom besviken med att det dröjer innan tomten kommer.

Nu har jag kraft så vi klär genast på oss och går ut sa jag till Hayden. Vi kokade havremjöl med kakao och tog med oss en termos och gick ut i skogen.

I den tysta morgonen där det kändes som att det bara var vi vakna, satt vi och drack den varma chokladen på den kalla marken, med den friska stilla luften på våra kinder. Vi skrattade åt den snö som emellanåt föll över oss från de tunga trädtopparna och konstaterade flera gånger, det här är mysigt!

Åh så mysigt det är mamma sa Hayden till mig och tog in miljön med den oförstörda närvaro som bara ett barn besitter.