Idatuovinen

Hej på er denna onsdag!
Eftersom jag återigen blev flyttad fram två dagar till 30 april istället för 28 april, så kommer numera graviduppdateringarna på onsdagar istället, från och med nästa många kommer spökstunden med Ida tillbaka fast på måndagar.
Ifrån första början när jag räknat själv utifrån min ägglossning så hade jag fått fram 30e april, men på senaste UL blev det alltså 28e. Jaja nu är ordningen återställd igen haha.

Idag går vi in i vecka 20. Eftersom jag kommer göra kejsarsnitt den här gången pga. en magoperation jag gjorde förra året betyder det att jag nu är halvvägs igenom graviditeten, bara en sån sak är värd att fira.

Appen säger den här veckan såhär:

Min gravidvecka v. 19
Den gångna veckan har verkligen varit upp och ner, både med illamåendet och med humöret.
Jag får numera mycket bättre stunder med illamåendet emellanåt, men det tråkiga är att jag aldrig vet hur morgondagen blir, ena dagen kan vara bättre, andra lika illa igen. Har haft huvudvärk som kommer och går ständigt i två veckor nu också. Akupunkturen som jag får för illamåendet tror jag faktiskt hjälper lite den här gången. Under min förra graviditet tyckte jag det var skönt med avslappningen under själva behandlingen, samma tycker jag nu, men den här gången känner jag även en skillnad direkt en stund efter och ett tag framöver. Det är skönt att veta att när man varit där så får man en liten bättre stund efteråt, även om den inte är särklit långvarig. Men jag försöker verkligen vara tacksam och ”njuta” av varje liten stund jag får.

Och det här med tacksamhet som jag jämt babblar om, för att jag verkligen verkligen försöker hålla mig positiv och tacksam. Jag märker att det varit svårt många gånger den här veckan, väldigt upp och ner. Jag tycker det är extremt jobbigt att inte kunna jobba, leva som vanligt, vara en 100 % bra mamma åt Hayden just nu osv. Hayden har dessutom kommit in i en trotsperiod, vilket gör att mitt tålamod sätts på prov ännu mer, och i allt vad det har att göra med gravidillamående och hormoner så har jag tappat humöret totalt ett par gånger, och då kryper det dåliga samvetet fort på. Han har tack och lov ”bara” haft ett par såna här större trotsperioder tidigare i sitt lilla liv, som varje gång hållt i sig i ca 2-3 veckor. Så jag hoppas att det den här gången igen är en snabbt övergående fas.

Förövrigt vad det gäller bebis så har vi under veckan som gått fått reda på att det med största sannolikhet är en liten lillasyster i magen. Det är ju såklart aldrig helt säkert, tänk om en liten snopp chockar oss i april haha.
Jag har tydligen moderkakan i framvägg vilket är en förklaring till att hon inte känts lika tydligt som Hayden gjorde än. Jag har känt henne lite och länge men inte så kraftigt. Dock den här veckan så har även det ändrats tydligt. Buffarna kan nu kännas även lite på utsidan av magen och jag känner någon typ av rörelse varje dag <3 Än har inte Johan kunnat känna henne, längtar efter det!