Vad är det längsta du och F har varit ifrån varandra?
Hmm, det beror på hur du menar! Alltså längsta gången vi har haft ett bråk och någon har lämnat hemmet och ”gjort slut” eller längsta gången när någon av oss reser bort eller liknande? Med handen på hjärtat så kan jag säga att det absolut längsta vi varit utan varandra är typ två och en halv vecka. Men då pratade vi HELA tiden. Sen var det inte direkt frivilligt att vara ifrån varandra då ingen av oss direkt hade velat resa iväg utan den andra eller så. Vi gick ju båda gymnasiet för inte alls så längesedan och på skolan vi gick så skulle man hänga med på en hel del obligatoriska resor för att få betyg i det ämnet. Dessa resor var långa och varierade men mellan 1-2 och en halv vecka brukade de hålla på. Så jobbigt! För mig är det hjärtskärande att veta att F inte kommer hem och kryper ner i sängen! Nu var det dock välidgt längesedan jag kände så eftersom vi knappt är ifrån varandra någonsin men hatar iallafall den känslan. För de flesta är det så extremt viktigt med egentid i ett förhållande men så har det faktiskt aldrig varit för oss. Vi vill båda vara med varandra precis hela tiden och när vi är med någon annan så sitter vi bara och smsar och saknar varandra och önskar att vi vore hos varandra precis just då. Det är ganska svårt att splittra på oss med andra ord. Lite nördigt är det ju att vi är så nykära efter all denna tid ändå, haha. Men iallafall! Tillbaka till ämnet! Vi har ju splittat också flera gånger i yngre dagar och gjort slut i ett par dagar. F flyttade till och med ut en gång med alla sina grejer, haha. Han kom dock hem lika snabbt igen 😉 En vecka var vi ifrån varandra tror jag. Och då umgicks vi ändå och typ pratade och åt middag över massa tårar så kan inte direkt säga att vi var ”ifrån varandra”. Men just förhållandemässigt så var vi singlar i en vecka. Nu var det dock längesedan och senaste gången vi hade ett så stort bråk var 2012. Det var då F flyttade ut i en vecka!
Jag har för mig att du och Fjodor hade en break-up för 1-2 år sedan.. Kan du berätta mer om det och hur ni löste det?
Nuuu kom den frågan också. Som jag nämnde lite här ovanför, haha. Men iallafall! Vi har i yngre dagar flera gånger gjort slut och sen blivit tillsammans. Det har dock rört sig om en dag eller två. Två gånger har vi dock gjort slut seriöst och det var 2011 och 2012. Jag kan börja med att berätta att det svåraste (men såklart också det mest vackra som finns) är att träffa sin kärlek så tidigt i livet. Man vet knappt vem man själv är. Man bråkar med föräldrar. Man har press på sig i skolan och från samhället och försöker göra sitt bästa i allt. Jag var 14 år när jag träffade F och när jag ser tillbaka är det för mig helt sjukt att vi har hållt ihop sedan dess med tanke på omständigheterna. Och att vi inte har tröttnat på varandra?! Det är ju ett under! Med tanke på att vi umgicks BARA med varandra i och utanför skolan under hela gymnasietiden + att vi bodde ihop. Haha, herreguuud vilka tider! Jag är väldigt öppen med att vår relation inte alls är perfekt som många kanske tror. Vi jobbar med vårt förhållande varje dag och anstränger oss båda två för att kommunicera och förstå varandra. En relation som fungerar är enligt mig ett heltidsjobb och det är något man ständigt måste lägga ner energi och ansträngning i. Vi är iallafall inte perfekta och bråkar och gnabbas precis som alla andra ibland. Vi är lika tokkära för det och jag kan nästan säga att det håller gnistan uppe lite också, haha. Men till din fråga! Ja, vi hade ett break-up 2012 (jag gissar att det är det du tänker på) och det berodde väl mest på att jag blev helt förstörd av att vara hemifrån 6-22 varje dag och gå gymnasiet med en klass jag ogillade + jobba hur mycket och hur hårt som helst på det. Jag är som sagt en väldigt stressad person och det krävs inte mycket innan jag blir arg eller irriterad när jag är stressad. Så om ni vill ha ett ärligt svar så var det jag som slängde ut F för någon skitsak och det var inte direkt som om han sa emot med tanke på hur jobbigt vi hade det då och hur mycket mitt beteende påverkade vår relation negativt. Att ha problem med stress är nog det värsta man kan ha och det har jag faktiskt fortfarande, dock så kan jag hantera det bättre nu än när jag var 15-16 år. Hur vi löste det? Jaaduu. Jag fick panik efter några dagar och började ”dejta” F:s kompis för att göra honom avundsjuk och det blev han såklart också. Hade för mycket stolthet för att be honom komma hem (töntigt eller hur?) Han kom iallafall hem och bad om ursäkt för att han inte förstod mig och berättade att han skulle göra sitt bästa för att försöka sätta sig in i hur jag hade det i skolan osv och dåååå blev jag så ledsen och fick dåligt samvete! För han hade inte gjort minsta lilla fel men ändå bad han om ursäkt. Vi har väl egentligen aldrig separerat på grund av någon ”värd” anledning utan alltid i stundens hetta när vi har rykt ihop lite för mycket. Vi har lika värderingar om allt (barnuppfostran, pengar, utbildning, köttätande, alkohol, könsroller, tobak osv) men åsikter om vissa saker kan ibland bli KAOS med tanke på att vi är väldigt olika som personer. Jag är eldig, hetsig, har många bollar i luften, gör tusen saker samtidigt, är snabb, pratar fort och ja, allt ska gå undan och mycket ska hända, jag är dyr i drift och SKA ha allt jag vill när det kommer till materiella saker. F är tvärtom. Luuugn, sansad, brusar sällan upp sig, stressar aldrig och tar saker lite mer som det kommer. En väldigt enkel människa som kan leva på god mat, lite kramar och något tvspel. Mer behövs liksom inte. Så vi är egentligen som natt och dag! Han har ALLA egenskaper som jag saknar och tvärtom. Och det kan bli många relationers död men det kan också bli många relationers bas till det mest fantastiska man kan ha. Då snackar vi verkligen om att man kan kalla sin partner för ”sin bättre halva”. Bara man lär sig använda sina extrema olikheter till sin fördel! Det har vi faktiskt gjort nu under åren men det tog låååång tid, haha. (och vi håller fortfarande på ;))
När.förstod du att F var den rätta? Och vem sa ”jag älskar dig” först och hur var den händelsen och hur lång tid tog det innan ni sa det till varandra? 🙂 Kan du ge tips på bra/nyttiga/snabba mellanmål? Tre bra/dåliga egenskaper hos F? 🙂
Guuud, svår fråga! Jag förstod det väldigt snabbt då vi var så bra vänner och delade samma värderingar om allt. Vi har alltid haft skitkul ihop och hittat på så sjuka och roliga saker. Saker som vi kan börja tänka på samtidigt och börja asgarva från ingenstans. Vi är så sjukt nära varandra och kan liksom ha tävlingar om vem som rapar högst eller vem som vågar slicka på en stolpe utan att fastna, haha. Allt detta utan att förlora den där passionen, det där fantastiska sexet osv. Tänk er en bror, en bästa tjejkompis, en mamma, en psykolog, en komiker, er våta sexdröm och er förebild i samma person. För mig är han allt detta och så mycket mer. Ni hör ju! Jag försöker beskriva det så bra jag kan men hittar liksom inte rätt ord! Tycker det är fantastiskt hur lik men ändå olik man kan vara en annan människa. Men alla hans egenskaper är dom jag ville se i pappan till mina barn. Det känns och har alltid känts så rätt. Jag har faktiskt aldrig funnit något fel på eller med honom eller stört mig på något hos honom. Självklart blir jag irriterad på vissa saker han gör men aldrig på honom eller hans presonliga egenskaper. Han är så genomfin och gör mig till en bättre människa och det bästa jag kan bli. Han är sådär ärlig och genuin, lojal, målmedveten och lugn. Han är precis allt jag inte är och precis vad jag behöver. Jag vet faktiskt inte exakt tidpunkt men jag bestämde mig väldigt snabbt att jag ville satsa allt på honom eftersom han verkligen är en på miljarden. Mitt liv är verkligen på rosa fluff-fluff och det är sällan jag tycker livet är jobbigt. BARA på grund av F. Det spelar liksom ingen roll vad som händer så länge vi har varandra. Då vet jag att allt kommer ordna sig och att allt är bra. Det var jag som sa att jag älskar honom först. Det var såååå pinsamt! Han fyllde 17 år och jag var 14 och vi hade varit tillsammans i en månad. Vi hade druckit (eftersom det var hans födelsedag) och jag sa det framför alla hans vänner som var där och firade honom. Han sa ingenting först och sen pressade hans vänner honom och han sa att han ”älskade mig LITE”. HAHAHHAH, ååååh jag skrattgråter när jag skriver detta. Ni ska såklart få veta anledningen till varför han sa just så och sanningen är att han aldrig hade haft ett förhållande innan och för honom var det en stor risk att bli tillsammans med mig då han som sagt varit min bästa vän under en längre tid och fått höra på alla mina ”killhistorier”. Han var osäker och trodde att jag skulle lämna honom efter någon månad och att alla skulle skratta åt honom för att han var så lättlurad. F är verkligen en människa som aldrig säger något som han verkligen verkligen inte menar. Därför betyder hans ord och gester så otroligt mycket för mig. När han friade till mig så dog jag inombords, just för att han alltid tänker igenom allt till 30000% till skillnad från mig som bara spontangör något och sen får panik över vad jag har givit mig in på 😉 Nyttiga och snabba mellanmål då! Min favvo är turkisk youghurt, honung, hallon, banan och apelsin. Sååå gott! Annars så är omelett med lite champinjoner och paprika enkelt och supergott! Vill du vara ännu nyttigare så brukar jag skära upp grönsaker (ärtskidor, blomkål, gurka och tomat) och blanda en egen dipp (gräddfil, persilja, lite salt, peppar och citron) och dippa det. Brukar till och med äta det till middag ibland då det är så pass mättande. Smoothie på hallon, vaniljyoughurt, banan och havremjölk är också underbart gott och går så snabbt att mixa ihop! Keso med kanel och jordgubbar brukar jag också äta ibland. Mums! Och tre bra egenskaper med F! Jaduu, så svårt att BARA välja TRE. Haha men vi kan prova! Hans vackra hjärta, hans snygga, manliga yttre och hans lojalitet/omtänksamhet är det bästa som finns! Tre mindre bra egenskaper: Han kan vara riktigt lat, haha. Han har inte ett öga för detaljer (vilket jag verkligen har) och han är dålig på att komma ihåg saker.
vad bråkar ni om när ni väl bråkar? hur gör du för att hålla den vardagliga irritationen borta? jag kan lätt bli lättirriterad över skitgrejer med min kille.. behöver hjälp. har ni gjort något riktigt hemskt mot varandra någon gång? hur är du/din man när ni bråkar? vilka ”roller” har ni? när du städar hur städar du då? 😀 har du något städtips? 🙂 tack för grym blogg! kram
Hej! Vill du ha ett ärligt svar, haha? Jag håller aldrig irritationen borta. Blir jag irriterad så får han veta det direkt. Vi har en alldeles för nära relation för att jag ens skulle kunna låtsas vara o-irriterad fast jag är det. Och lite irritation finns det nästan varje dag. Men det är sånt där som inte stör då det är en så pass liten stund av all tid som vi lever ihop. Jag tycker det är viktigt att man vågar låta sig själv bli irriterad och inte trycker tillbaka känslorna för det slutar bara i att man exploderar till sist. Om han får veta vad jag irriterar mig på så kan han ju göra någon ändring. Bara han vet vad det gäller. Även om ens partner är ens bästa vän så kan den personen faktiskt inte läsa ens tankar. F är aldrig irriterad på mig och ibland får jag lite dåligt samvete då jag inte ens kan minnas sist han berättade för mig att jag gör något som stör hohom, haha. När vi bråkar och vad vi bråkar om? Vi bråkar ganska ofta, men det är mest småtjafs som håller i fem minuter. Då har man avreagerat sig färdigt, kan diskutera igenom det och sen är det bra. Istället för att gå runt och bygga upp ilska så har vi bestämt att man SKA säga till och bli arg/irriterad när man faktiskt är det. För då kan man lösa det på en kvart istället för att gå runt och lida av det en hel dag. Det skulle nog ingen av oss klara av! Sen har vi alltid varit jäkligt ärliga med varandra i och med att vi är så tighta. Det skulle aldrig funka annars! Vår relation är så mycket mer än den där klassiska pojkvän/flickvänrelationen och det värderar vi båda högt och vill därför vädra luften direkt det är något som känns fel eller jobbigt. Vi trivs bäst med det men alla är ju olika. Att svälja känslor är med andra ord inte ett alternativ. För att sammanfatta: Vi ”bråkar” ganska ofta men aldrig för stora saker. Mest vardagstjafs och mest från min sida. Vi bråkar aldrig om ekonomi, värderingar osv. Sånt där som jag hör mina vänner gnabbas om med sina pojkvänner har jag aldrig varit med om själv faktiskt. När vi har rensat luften så är vi vänner direkt sen igen. Som om ingenting har hänt, men då vet båda samtidigt hur den andra parten känner och man kan släppa händelsen utan att någon fortfarande är arg/irriterad/ledsen. Om vi har varit riktigt hemska med varandra någon gång? JA och JA. Det tror jag att alla är. Vi har kastat glåpord, slagits lite, alltså gud ja! Vi har haft riktigt spårade bråk lite längre bak i tiden som vi faktiskt brukar nämna än idag och skratta lite åt. Så hemska har vi veeerkligen varit mot varandra, haha. Vilka roller vi har när vi bråkar.. Hmm. Jag är den där som står och skriker ochF höjer väldigt, väldigt sällan rösten. Har hört honom göra det typ två gånger under alla dessa år och då blir jag livrädd kan jag säga! För då vet jag att han är leds, haha 😉 Men jag är väldigt gnällig när jag bråkar på honom. Och han tycker mest att jag är jobbigt när jag pratar med min ”skrik-gnälliga bråk-röst”, haha. Förstår inte hur stackarn orkar med mig ibland =) F är lite ”översittare” när det kommer till våra tjafs och ska alltid försöka sammanfatta allt vi kommer fram till på ett superdrygt sätt (enligt mig då, hehe). Så den rollen har han. Och jag blir sååå provocerad när han är så lugn och sansad medan jag är skitsur. Vi brukar skoja om att F är en stor och trygg hund medan jag är en uppkäftig, skällig chihuahua. Där har ni våra bråk-roller, haha 😉 Och sen kan vi hoppa från realtioner till städning som också ligger mig sååå varmt om hjärtat! Jag njuter av ett städat hem och jag njuter faktiskt också av att städa mitt hem! Tro det eller ej. Jag har en städrutin jag alltid kör med. Brukar sätta på hög musik och börja i ett rum. Plocka, dammtorka, fixa allt som ska fixas och sen jobba mig genom hela lägenheten. Avslutar med dammsugning och skurning av golven på det! Tar mig cirka en timme att städa ur hela vår lägenhet! Det är väldigt snabbt måste jag säga. Med tanke på alla saker vi har. Men gör städningen till en rolig stund. På med ansiktmask och någon tjejig låt. Då blir man sååå glad i hela kroppen när man springer runt med dammsugaren i högsta hugg, haha. Sen kan jag verkligen tipsa om att alltid plocka undan saker direkt efter sig. Typ ställa in i diskmaskinen direkt efter middagen eller lägga kläderna direkt i tvättkorgen. Blir så mycket enklare att hålla rent och fint då. Och sen belönar jag alltid mig själv med något gott eller en ny tröja/sminnk etc. Där har ni förklaringen till varför jag shoppar så mycket och varför jag äter så mycket gottis (städar med andra ord typ JÄMT) haha 😉 Jag har väldigt svårt att ge städ-tips just för att det faktiskt är något jag tycker är kul och att det inte tar emot för mig alls att göra det. Men alla hittar väl sina egna tekniker till sist. Tack själv och kram!! =)
När kommer receptet på kladdkakan upp? Ska bjuda på kladdkaka på fredag och blev så sugen på att testa din mans goda recept! Hoppas du hinner få ut det innan fredag och så får du ha en fin kväll. Kram 🙂
Ska försöka slänga upp det imorgon isåfall! Massa kramar!! =)
SOM VANLIGT: Undrar ni något så fråga i detta inlägg så får ni svar imorgon. KRAM!