Frureinhold

Alla föräldrar tycker i normala fall om sina barn, det är de vackraste man har och beundrar dom. Jag ser upp till mina barn extremt mycket. I mina ögon är dem de vackraste på denna jord. Det är långt ifrån enkelt att vara en ”perfekt” förälder. Man gör så gott man kan, men jag tror det är viktigt att inte ställa allt för höga krav på sig själv när det kommer till själva föräldrarrollen. Jag minns när jag väntade Hailey och jag målade upp en bild på hur jag skulle vara som mamma, hur hon inte skulle få smaka på ngt sött innan hon var typ 3 år, hur jag skulle eliminera allt som har med tv, telefon, iPad etc. Hur jag inte skulle muta eller annat sånt typiskt man säger innan barnet väl är här. Nu hör det till saken att Hailey alltid varit väldigt lätt, hon har aldrig fått utbrott på ICA, eller behövts muta. Däremot kan jag ha sagt vid ett par tillfällen att om hon äter upp maten nu så kan hon få en glass till efterrätt. Det har hänt, även om det inte sker jämt.

Du får en glass om du äter upp maten..

Men det är väl så, att man inte är mer än människa och man kan inte vara sådär perfekt som man lätt kan måla upp. Jag tror på att göra så gott man bara kan och att ge barnen obeskrivligt mycket kärlek. Det kan aldrig bli för mycket kärlek och inget barn eller ingen människa tar skada av att bli omgiven av kärlek och närhet.

ge barnen kärlek, kärlek och ännu mer kärlek..

Närhet är också ett sånt ord som är otroligt laddat. Hur ger man närhet? Är det bara mammor som kan ge det lilla barnet närhet? självklart är det inte så, ett nyfött barn är beroende av närhet och till större delen sker det från mamman. Men ni alla mammor där ute, låt er partner vara lika nära. Alltså barnet, inte nödvändigtvis er också 😉 skämt och sido. Men det talas så mycket om anknytning och jag själv tycker att det är så viktigt med anknytning, och då gärna från båda föräldrarna.

Ett annat viktigt ord för mig är engagemang, lev med era barn. Engagera er i era barns intressen, skapa nya intressen, kanske gemensamma intressen. Det går inte att blunda för att familjer idag blir allt mer splittrade. Den tidigare typiska bullfamiljen där man gjorde allt tillsammans är påväg bort. Alla har olika intressen och tyvärr ser man ofta hur just barnens intressen blir lite åsidosatta för oss vuxnas intressen. Nu kastar jag hej vilt. Men barn är allt mindre fysiskt aktiva idag, detta tycker jag är otroligt tråkigt och tragiskt då barn tappar viktiga rörelsemönster. De rörelsemönster jag lärde mig som barn i skogen (låter som om jag är en typ av mowgli) lär sig inte barn på samma sätt idag. Barn är allt mer stillasittande vilket gör att deras kroppar inte lär sig på samma sätt som barn förr i tiden. Tex har jag sett barn som går ut i skogen, där det inte sker naturligt att krypa under en kvist som hänger ut, eller som snubblar för att marken är ojämn. Det låter säkert kylsigt, men visste ni att innan ett barn nått puberteten så har barnet lärt sig ca 90 % av alla rörelser som hen någonsin kommer att använda sig av i livet? Därför är det extra viktigt att faktiskt stimulera dessa rörelser.

Har man inte lärt sig rörelserna som barn, är det svårt att lära sig dessa som vuxen.

Så ut med barnen och hitta på saker tillsammans. Det behöver inte vara dyra aktiviteter. Ut i skog och mark, ut och balansera på stubbar eller för er som bor i stan, besök en mysig park. Engagera er i era barn och väv in din egen träning tillsammans med era barn.

Jag är inte perfekt, men jag försöker göra så gott jag bara kan och det vet jag att ni kan också !