Jag låg igår och tänkte, på hur vänner kommer in i ens liv likt ett träds nya grenar. Vissa växer vidare och iväg, medan andra växer kvar och följer med i både regn och solsken. Jag är en person som väldigt lätt blir personlig och med väldigt mycket hjärta och kärlek i de relationer jag skapar. Tyvärr får jag också stå ut med endel sorg pga att jag bryr mig så mycket. Jag kan räkna på alla 10 fingrar de gånger jag blivit sviken, lämnad och utnyttjad pga att jag ger lite väl mycket av mig själv. Såhär har det alltid varit, ända sedan jag var liten.
Borde jag inte lära mig av mina misstag? Man kan tycka det, men sen så kommer de där guldkornen, som faktiskt växer fast och med en genom livet. Som skickar de där sms:et när man är låg eller som skickar det där blombudet när man som mest behöver det. Det är dom jag lever för, de där stunderna när man får tillbaka det dubbla av det man ger. Den där vänskapen som lindar in hjärtat i bomull och som gör livet värt leva. För även om jag blivit sviken, bortglömd och utnyttjad under mina 28 år har jag mött så otroligt fina människor, just tack vare min öppenhet och den goda tron om människan.
Ibland får man ta bort den där grenen som endast hör av sig när den behöver något eller som alltid ser sig själv i första rummet.
Har ni energitjuvar i er inre krets? känner ni igen er?
Så mycket kärlek samlad på denna bild <3
Så fint skrivet 🙂
Nej jag har tack och lov inga energitjuvar i min närhet..
Jag har en nära vän som jag känt sen vi började i första klass <3
Vi kan gå ibland lång tid utan att träffas men när vi träffas är det som igår <3
Så skönt att ha en sån vän..
Sen är jag riktigt nära min syster som är fyra år äldre, hon är inte bara min syster utan min vän..
Du är så klok älskade Jennifer.Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Kram mamma Maria
Och du med, den grenen försvinner aldrig du är min rot ❤️