Men se där ja. Det fanns ljus i tunneln. Och inte bara ljus, man kunde komma igenom den och ut på andra sidan. Jag anser nu att jag är feberfri. Som i fri från feber. (Sen kan vi prata om övriga symtom som hosta, snorig näsa och tung i huvudet. Minskande, men kvarstående.) . Om kroppen levererar även i morgon så kanske jag tar mig en liten glädjejogg bara för att se hur statusen är. Eller kanske bara släpa runt lite jordsäckar i trädgården och ge växterna lite omsorg. För i morgon kan det faktiskt vara så att jag är frisk.
Men frisk dårå. När är jag det? Jag tänker att jag är frisk när jag inte är infekterad längre av ohyggliga virusar. Men att vara frisk och att vara i ”hälsa” hänger inte riktigt ihop. Jag längtar tills dess att jag är till baka på banan. Orkar göra allt det där jag gjorde för en vecka sedan. När jag orkar springa långt igen. När jag kan sova en hel natt. När jag känner igen mig själv och min kropp.
Idag tog jag en tur genom skogen på 5km. En promenad som tog mig 1,5 timme inklusive en massa pauser. Satt på en sten en stund, drack dundersmoothien och lyssnade till allt vad som lät. Solen i ansiktet och doften av vår. Väl hemma klippte jag lite på lavendelhäcken och bakade mellismuffins till barnen som idag åkte skolbussen hem.
Det blev en väldigt bra torsdag helt enkelt
En bra start på påskledigheten
