Mannen är på tjänsteresa. Så lillebror blev tvungen att hänga med på storebrors träning. Vädret var ljuvligt, och jag kände mig föga lockad av att sitta inne i en halvkall innebandyhall. Så jag och lillebror bestämde oss för att ta en promenad, med sikte på en lekpark.
Lillebror är en så himla härlig filur. Han var tok pepp på att bara gå ut och gå. Eller som han själv sa ”Det är ju så härligt!” . Själv kan jag bara hålla med honom. Så skönt att komma ut. Vi gick utmed vattnet en kilometer och kom snart fram till lekplatsen. En lagom stor sådan, med lek för lite större barn. Perfekt för lillebror. Jag passade på att leka lite jag med. Man måste leka! Även fast åldern säger att man är vuxen. Leka, skratta och busa. Så jag plockade fram ”den lilla varianten av mig” och gungade hoppgunga med lillebror. Skratta! Tiden var dock lite knapp. Vi han bara vara där i en 10min. Lillebror var dock inte svår att få därifrån. Jag lovade dock att vi skulle besöka parken igen redan nästa vecka, då mannen även då ska iväg på tjänsteresa.
Påvägen tillbaka till hallen sa lillebror spontant ”Super-snälla-super-mamma” och tittade på mig. Hjärtat mitt, älskade unge! Jag frågade honom vad som gör mig till en sån bra mamma. Varför är jag bra? Lillebror svarade ”Du är mysig. Det är roligt att vara med dig” och så tänkte han lite till och sa ”Och så är du snäll…. men det är väll alla mammor, mamma?”. Och vad svarar man på det. När jag vet vad jag vet, då jag jobbar med vad jag jobba. ”Jag tror att alla mammor är snälla mot sina barn. För barnen är ju deras finaste skatter”, svarade jag.
Så gick en onsdagskväll förbi
Med lek
Och prat om mammor
Jag älskar verkligen att hänga med mina barn
De lär mig så mycket
Och påminner mig om att inuti mig bor en ”yngre variant av mig själv”
En som är som mina skatter