Jag lovade barnen i morse, innan jag åkte tidigt till jobb, att när vi kommer hem, ”då ska vi gå till nya backen och åka pulka!”. Och när jag sedan senare skulle ta mig från mitt rum till personalrummet, via utomhuset, funderade jag på hur det där löftet skulle kunna hållas. För utomhus vräkte regnet ner. Och snön blev slaskigare och slaskigare.
När vi väl kom hem, senare än planerat, var barnen tok pepp på att tävla med sina föräldrar i backen. Vädret bekom dem inte en endaste sekund. Och har man lovat så har man lovat. På med kläder efter väder och ut.
Då vi var först i backen behövde den preppas lite. Det görs enklast genom att man åker några vändor med tefatet. Allt enligt lillebrors instruktion. Jag var inge duktig på just den biten. Faktiskt väldigt dålig. Eller för tung. Kanske borde gå en kurs…. i just snöplattning alltså. Sen behöver vissa gropar och hopp fyllas med snö för att framfarten ska gå så snabbt som det bara går.
Sen var det bara att ÅKA! Tusan vad roligt det var. Det var länge sedan jag skrattade så. Lillebror hade fokus på att slå sitt gamla längdrekord. Och jag och storebror försökte tappert jaga det. Men lyckades inte. Vår förklaring är att pappan och lillebror hade tjuvtränat i helgen. Och att det är en materialsport. Typ.
Vi blev där i backen lite för länge, och kom hem aningens sent. Vilket betydde att middagen blev tok sen och att barnen liksom fick spurta i säng direkt efter maten. Men oj vad värt det var. Världens bästa måndagskväll blev det. Familjetid med lek på riktigt. Nästa gång tar vi med oss picknick och dryck. Kanske lite valla. Jag och storebror har ju ett rekord vi måste slå.
