Ljuset. Nu är det äntligen tillbaka. Som jag har längtat. Det är ljust när jag åker till jobb, och inte bläcksvart när jag kommer hem. Helt plötsligt har jag lite mer energi än vanligt. Jag vet att det är kortvarigt. För snart kommer det årliga vår-bakslaget. Då man tror att man fick en massa mer energi, men i verkligheten är energin alltid konstant, vilket gör att man växlar upp, och tömmer depåerna snabbare. Samma sak, varje vår.
Jag ser till att komma ut en stund på lunchen. Andas lite frisk luft, få lite dagsljus och låta bibliotekarien i skallen få vila lite. Det är en hel del sorterande och katalogiserande just nu. Sen blir jag faktiskt effektivare innan lunchpromenaden. Det är som om jag får ork och fokus att köra lite till, för jag vet att jag får komma ut och lufta mig. Sen är det ifs så, om sanningen ska fram, att när jag väl ska ut, så är jag ganska trött, och skulle mycket gärna krascha i soffan med en kopp kaffe en stund. Problemet med det är bara att när jag väl reser mig ur soffan är jag oftast inte mycket piggare än när jag satt mig där. Men om jag går ut en sväng, sker raka motsatsen. Fokus kommer åter.
Nu är det kväller här hemma. Mannen läser för lillebror och storebror fixar med läxor och träningsväskor. Själv ska jag sätta mig och jobba någon timme. Försöka fixa lite med det där journalsystemet. Men innan jag sätter igång ska jag brygga mig en stor kopp te och ta fram en välförtjänt chokladkaka. Kvällsjobb kräva choklad.
