Ibland känner jag mig som en humla. Alla säger att jag flyger, men jag själv vet inte riktigt hur det går till.
Idag är det en sådan där dag när allt ska göras på samma dag. Helst samtidigt, vilket naturligtvis är omöjligt. Så jag lämnar hemmet och återvänder vid 21 ikväll då jag kommer hem från jobb. Men det är okej. Känns inte så jobbigt faktiskt. Mannen kör föräldramöte på orienteringen och hemma-ruliansen.
Och imorgon är det ju fredag. Vilket känns lyxigt. Men vi tar fredagen imorgon. Nu kör vi torsdag.
Om man ska se det positivt så är det ju härligt att så många människor vill ”ha mig” (mitt jobbjag). Nästan så jag känner mig lite smickrad
