Vilket fantastiskt väder vi hade igår. Äntligen värde och sol. Maj satte verkligen standarden på en gång. Ljuvligt! Och som alltid när det är så här härligt väder så blir längtan efter semester enorm. Långa lata dagar utan måsten och åtaganden. Som jag längtar.
Jag tog mig ut och sprang milen straxt innan 12 igår. Mitt på dagen i värmen. Tänkte att det är dax att börja se vad kroppen orkar i värmen. Och ja, den orkar. MEN jag behöver jobba så mycket hårdare med pannbenet. Jag trivs bäst att springa när det är sådär 5 grader varmt. Då fungerar kroppen som bäst. Så att springa nu när det är varmt är en pers vill jag lova. Allra helst att springa asfalt när det är varmt. Helt plötsligt insåg jag varför jag gick in i väggen efter förra halvmaran. Det var ju värmen, kvalmig luft och till viss del en kropp som inte helt var förberedd på utmaningen. Denna gången kommer förhoppningsvis kroppen vara mer förberedd för att möta värmen och asfalten. Det är bara att kämpa på nu de sista tre veckorna innan det är dax.
Idag åker mannen i mitt liv till Stockholm och kommer hem igen imorgon. Jag och killarna får köra simskola själva ikväll. Tråkigt såklart. Men vad sjutton. Det är ju bara en natt i alla fall. Och han hinner ju hem till orienteringen på torsdag. Förövrigt känns det helt galet att det är tisdag och inte måndag idag. Jag börjar liksom veckan på jobb med att redan ligga efter , en hel dag.
Nu kaffe, vecka barn och packa simväskorna.
Tisdag idag
Ready for takeoff
