Idag var det invigning av denna ny vägen, etapp 2. Etapp 1 har sedan länge stått klar, och etapp 3 planeras fortfarande. Men vad tusan Tvåan är i alla fall klar nu. Det firades genom att istället för att klippa ett band fick barnen springa ett litet lopp. Alla barn som var med (typ alla ungar på Gäddeholm med omnejd) fick en nummerlapp. Eller ja, de fick en reflexväst med dagens datum på.
Och här vill jag ge en eloge till kommunen som tänker ett steg längre. De är mörkt vinterhalvåret ute hos oss. Mörkt på riktigt. Visst finns det gatlyktor, men barn är små och snabba. Och rör sig sällan i ljuset. Vi som har bott här ute ett tag vet om det, och har för vana att sätta på barnen reflexvästar. Det har blivit lika självklart som att man har hjälm när man cyklar. Ska man till grannen, reflexväst på, ska man till sophuset, reflexväst på, väntar man på skolbussen, reflexväst på! Killarna här hemma har vant sig, och drar på sina av bara farten. Så tacksam för det.
I alla fall. Nu har typ alla barn på området en väst, och jag hoppas att föräldrarna är kloka nog att se till att barnen använder dem flitigt. En billigt livförsäkring och ett klokt säkerhetstänk, helt enkelt.
Hur det gick i loppet? Jo, lillebror stod längs fram i starten, missade startskottet och kom iväg typ sist. Storebror tog han om sin hemliga kärlek och såg till att hon kom iväg säkert. Och båda kom i mål och fick varsin bulle.
Reflexvästar alltså
Jag äger ett gäng jag med
För jag vill ge bilister och cyklister en chans
att faktiskt väja för mig
när jag springer i skymningen
och för att jag tycker att jag är viktig nog
att skyddas
