Morgon. Tidig. Pojkarna sover borta, mannen i mitt liv snusar fortfarande i sin säng.
Och jag är påväg. Till jobb.
För några timmar bryts ledigheten. Jag blir mitt alterego. Den där som är säker, trygg och fartig. Ibland med håret på ända, så hon ser lite vild ut.
Men det är en lång dag idag. Långfredag. Så jag hinner att bli mig själv med. Det inträffar ungefär samtidigt som jag sparkar av mig jobbskorna. Då blir jag en annan Anna, som ifs till mångt och mycket liknar alteregot.
Vi är oskiljaktiga jag och mitt alterego.
Och vi älskar båda att vara på väg.
