Igår, när vi skulle sova, försökte jag sätta på lillebror hans skelettpyjamas. Det resulterade i krokodiltårar. För han ville minsann inte ha den pyjamasen på, för den skulle han ha på sig när han skulle ”gå halloween”. Och där någonstans insåg jag att han bara gick och väntade på att det skulle bli hans tur att få gå ut och säga ”bus eller godis”. Så, som den curlade modern jag är, skickade jag ut en fråga i grannskapet om det var ok att ett litet skelett kom och knackade på, även om vi var en vecka sena. Och såklart svarade den stora skaran JA.
Så vi inväntade mörkret dagen efter, klädde oss och gick ut för lite dörrknackning. Men han ville inte skrämmas, lillebror. Och han förstod inte vad vi skulle med bus till, för godis är ju bus. Efter en lång och invecklad förklaring gick han i alla fall med på att ta med potatisar till dem som inte ville bjuda på godis.
Så nu har pyjamasen varit ute och halloweenat
Jag hoppas verkligen att det går att sova i den nu
Och att den bär glada minnen med sig
