Fredag, och jag är inte riktigt på banan. Kroppen ger lite ”ta det varligt” signaler och näsan droppar. Nattsömnen var upphackad och käkmusklerna spända. Hade det inte varit för att (ja ni vet tusen anledningar) så hade nog stannat hemma idag. Åkte dock till jobb, med intentionen att ”bara ta ett möte och sen åka hem”. Slutade såklart med att ”bara” blev ”också”.
Men nu är jag hemma. Sitter under filten, på altanen, i solen. Dricker dundersmoothie och laddar med d-vitamin. Tänker att det kanske kan mota näsdropp och spända muskler. Och så kämpar jag med att inte dra på mig löparskorna och ge mig ut på en runda. Det är lite lustigt det där, med att kroppen och knoppen allt som ofta vill olika saker. Dem har lite svårt att komma överens.
Men vila alltså. Kroppen kommer vinna idag. Vila mig i form. För att i morgon mina vänner. Då ska knoppen få kroppen att röra sig. För en ska premiära hinderbanelopp. Kära nån…. livskris?
