Påskhelgen kom och fylldes av sol, familjetid, ätande och allt det där andra som hör påsken till. Påskafton var vi hemma hos mormor. Vi målade ägg, letade ägg och spelade kubb. Åtmassor med god mat och ännu mer eftrrätt. Eller, lillebror var så mätt att han hoppade över eferrätten, vilket ledde till att det blev mer citronglass till oss andra.
Påskdagen sprang vi orientering i Uppsala. och jag fick hjärtsnurp. När mannen i mit tliv varit ute i 2h hade jag byggt upp ett scenario som innehöll både blod och hjärtstartare. När han sedan joggade över mållinjen 2h10min efter han startat var lättnaden total. Nästa gång får han för tusan ha med sig mobilen. Varför det tog så lång tid? Jo, han virrade visst till det rätt rejält redan på 3dje kontrollen…. För oss andra gick det betydligt mycket bättre. Jag körde samtliga kontroller på kompassriktning, storebrors bana var nog den klurigaste han sprungit och lillebror… ja han promenerade och pratade mest hela tiden.
Och så kom annandagen. Dagen då jag äntligen skulle få köra ett långpass. Jag pressade kroppen och lyckades knapra ihop 26km. Något som min vänster fot fortfarande lider av. Den var nog inte riktigt redo att gå upp och köra långdistans. Så nu haltar jag frammåt och drömmer om nästa gång jag kan springa, vilket jag tror dröjer en vecka till.
Men påsk var det alltså. en himla fin sådan.
Tänk att vi fick sommaren i påskpresent i år
kanske dags att byta däck nurå
