I helgen åkte dem fram. Äntligen. Cyklarna. Jag fick feeling i lördags och klämde in ett 15km’s pass mellan taxiturerna till kompisar och kalas. Storebror hade kompis på besök i lördags, och de två stack ut i skogen och cyklade stig tillsammans (första gången storebror tar med kompis ut själv. Stort!). Och i söndags hade lillebror kompisbesök, som turligt nog även han hade tagit med sig cykeln. Som om inte det vore nog, så drog storebror med sig far sin på en tur ut på småstigarna nu ikväll. Det märks att killarna saknat att cykla i skogen.
Storebror har dessutom funnit vilken cykel han vill köpa för alla sin födelsedagspengar. Så snart är han ny kittad inför sommarens cykeläventyr. Varit vi åker i år är inte än bestämt. Men att vi åker det vet vi. För det är få saker som gör så gott för sinnet som att vara i skog och på fjäll. Andas hög luft och lyssna till tystnaden. Testa gränser och skratta högt. Det är liksom i fjällen det händer. Det är där knappen finns, den där knappet som behöver tryckas på för att gå från stressig-jobb-vardag till semestermood.
Men i väntan på att vi kommer iväg
kör vi stigarna i vår egen skog
värmer upp
