Så var vi hemma igen. Efter en vecka i Stöten som gick alldeles för fort. Detta har varit den i särklass bästa veckan vi någonsin haft under de 8år som vi varit uppe. Lagom kallt, lätt fint puder, sol och två killar som åker skidor snyggt och kontrollerat. Små hjälmfotingar som åker störtlopp är ett minne blott. Lillebror kör ”pomfritte” och storebror jobbar på med jämt tryck i hela svängen. Det är en fröjd att åka med de där två.
Det har varit långa dagar i veckan, från öppning 09:00 till stängning 16:30. Med ett avbrott för lunch. Mellis har vi tagit i farten. Efter skidåkandet har killarna jobbat på sina snöfort i djupsnön utanför huset, ätit popcorne och druckit godricka. Nån tid för badhus, afterski eller ens familjespel har det inte blivit. Men som Storebror sa, ”Vi har väll inte åkt till fjällen för att spela Ticket!”. Och jag måste väll hålla med honom i det.
Som jag har njutit denna vecka. Av att köra järnet, utmana mig själv och se hur killarna glider ner för backen. Lillebror har flera gånger fått feeling, både i backen, liften och liftkön, och rivit av några toner och danssteg. Storebror har kört på så hårt att han på eftermiddagarna insett att om han inte ska göra illa sig för att han är så trött, så är det dags att åka hemåt. Och mannen i mitt liv, han som blev som 25 igen då all dunlätt pudersnö kom. Jag bara älskar att se hur han blommar upp och går på endorfiner.
Nu stoppar jag ner alla minnen och känlsor i en box. Lägger den lätt tillgängligt mitt i bröstet. Sparar boxen där. För att kunna glutta ner i den då jag behöver lite påfyllning. Denna veckan. Ljuvlig
