Julafton kom och passerade. En dag som har en tendens att gå fort och långsamt på en och samma gång. Barnen slog på stort och tog förvånansvärt nog sovmorgon fram till 07:30. Det märks att de blir större, på många sätt. Det blev en lugn morgon. Med klappöppning och frukost. Lite legobygge och uppstart av min julklapps-telefon. Vid 10:30 åkte vi iväg till mormor, för att fortsätta firandet.
Vi svängde förbi farmor och farfar på vägen. Lämnade klappar och julkramar. Och hemma hos mormor mötte oss hela lilla släkten. Lillkusinen, stormormor, moster, morbror, svägerska och mormor. Alla julfina. Det dukades för julbord. Mat åkte in och ut ur ugnen. Julmust togs in från balkongen. Och tallrikar fylldes med janson, revben, ost, skinka och hemgravad lax. Allas talrikar förutom lillkusinens då, hon fick hålla till godo med lasagne på burk, som hon var mycket tydlig vad hon tyckte om…
Lagom till efter Kalle dunkade det på dörren, och en vitskäggig man, men spruckna röda byxor gjorde entre. Tomten. Lillebror blev inte lika rädd som när han träffade Tomten på Tanumstrand, men nästan. Han är mycket skeptisk till män med vita helskägg. Vilket jag ifs kan förstå. Efter att Tomten tömt sin säck började Storebror, med hjälp av lillkusin, att dela ut klapparna under granen. Det blev många klappar. Barnen fick drönare, lego, böcker och strumpor. Jag fick böcker, klongvas, monamie tallrikar och mina egna gamla skor. Hemkokad marmelad och kola.
Efter paketutdelningen åkte jag och mannen iväg på uppdrag. Plikten kallade. En form av premiär. Mannen klagade över att hela munnen blev fylld av vitt hår, höll på att kalla ett barn vid fel namn och vinkade glatt till grannar, när de kallade honom vid Tomten. Han var visst bra på det där. Det blev en kort/lång dag. Fylld av mat, familj och paketpapper. Nu landar vi här hemma och firar kravlösa mellandagar. Löpning i ett vitt landskap, godisätande och legoinvarderat vardagsrum. Kan inte annat än att älska detta.
