Regn, gråväder och behov av att komma ut. Komma ut, andas och om möjligt, samla upp en d-vitamin eller två (för mer än så kan det omöjligt bli med tanke på vilket fantastiskt storartat novemberväder vi har). Så på med passande kläder och cykelhjälmar. För nu skulle här cyklas till andra sidan skogen för att fika på världens bästa fik (det är verkligen världens bästa. Jag är helt säker. För godare fikabröd, finare miljö och trevligare folk är sällan skådat!)
Men innan det fikades skulle det hoppas i hö. Lillebror utryckte det som ”Man måste göra av med lite energi först, så man kan fylla på sen.” Vilket är lite lustigt. barnet hade ju just avverkat en 6km cykeltur på geggig skogsväg. Men det fanns visst ännu mer energi att tömma ut innan han kunde fika.
Men fikat hörrni. Kära nån vad gott! Jag gick loss på en sticky-bun, lillebror på en bulle fylld med vaniljkräm, storebror tog en saffranskladdkaka med lingongrädde och mannen den lilla lyxliraren tog både en lakrits/citron biskvi och en chokladboll med jordnötssmör doppad i mörk choklad. När vi fikat klart, var vi fyllda av energi. Och vad gör man då? Jo man leker lite till på höskullen såklart. Innan man cyklar hem 6km på leriga skogsvägar.
