Ibland kräver vardagslogistiken lite extra ordinära insatser för att fungera. Som idag till exempel. Storebror hade årskontroll på sjukhuset 09:15, skolan börjar 8:10, mannen har möte, jag har möten (x3!!! vilket gjort att jag redan kört en prioriteringsvända deluxe) och sen var det ju det där med restider jobb-skola-sjukhus-skola-jobb. Naturligtvis prioriterar jag storebror först. Hans läkartid skulle inte flyttas på. Men hur får man runtomkring-arrangemanget att flyta på? Jo, man pratar med världens bästa lärare, som föreslår att storebror ska vara med mig på jobb på morgonen och förser honom med det material som han ska jobba med.
Så i morse följde alltså storebror med mig till jobb. Innan vi drog igång dagen på riktigt hängde vi lite i lärarrummet, bunkrade upp med kladdkaka som skulle fikas efter läkarbesöket och småpratade med mina kollegor. Tätt, tätt intill satt han. För visst känns det lite busigt, att som tioåring få kliva in i ett lärarrum, där dessutom alla är lite intresserade av en och bjuder in en att få vara med på lektioner i klassrum eller träslöjd. Tyvärr hans det inte med några klassrumsbesök. Dagens schema var ju noga uträknat, och dessutom väntade ett matteprov lagom till när han landade tillbaka i sin egen skola efter utflykten.
Världens bästa unge satt på mitt rum och räknade matte och gjorde engelska undertiden jag hade möten med kollegor i rummet intill. Bästa, bästa Storebror. Jobbade på och hann träna till provet. Efter 45min drog vi iväg till sjukhuset, där han återigen gör mig stoltast i världen. Klok och vältalig.
Men finbesök på jobb idag
Av han som gör mig så stolt så jag spricker
