Fru Magnolia

Du som är så smal

Jag har endel tankar kring det här om träning. Får ofta höra att ”Du som är så smal, ta en kaka till, du tränar ju så mycket….” Som om träning och utseende är den självklara länken.  Att man tränar för att bli snygg, att passa in i idealet, bli någon annans målbild. Att träning handlar om utseende.

Väldigt sällan kopplar man ihop träning med välmående. Med hur man mår psykiskt, vad det gör för den allmänna hälsa. Välbefinnandet. Kroppens normala funktioner.  För mig är det naturligt att vara aktiv i vardagen.  Det sker varje dag. Löpning, promenader, att välja trapporna framför hissen osv. Jag gör det för att må bra, inte för att bli smal. Förebyggande. Precis som att borsta tänderna. Jag gör det för att inte få karies.

Jag börjar inte borsta tänderna när hålen är ett faktum. Jag skapar hellre en vana som gör att min mun kommer att vara i gott skick, hålla tills dess att jag blir gammal.  Och visst är det lite lustigt att vi är så duktiga på att ta hand om våra tänder, att det är normen,  men att göra det som är något av det mest naturliga för oss, att röra på oss, höja vår puls, ses som något ”duktigt” något som är utöver vad som är normalt.

Kan vi vara överens om en sak.
Att träning handlar om att ta hand om hela vår kropp och vårt väsen.
Att låta kroppen göra det som den är skapt för.
Att träna är normen, och att låta bli är undantaget.

Och…
Att träna handlar INTE om att prestera.
Att träna handlar INTE om utseende.
Att träna är INTE något som gör en till en ”bra person”.

Jag har en önskan, att helt och hållet radera länken (och feltänket) träning -utseende. För den skadar mer än vad den gör nytta. Den gör att vi fokuserar på fel saker. Missar det viktiga. Utesluter människor, dömer ut människor och skadar människor.