Det är mycket snö nu. Ute såklart. Och idag kom det mer. Erkänner att jag är ganska sänkt, och har varit hela veckan. När magen inte funkar, så funkar liksom inte huvudet. Tankarna blir långsamma och lite ostrukturerade. Men då är jag glad att jag har minne i musklerna. Ett minne som vet vad hela jag mår bra av. Rörelse, ute, i skogen. Frisk luft, lätt pulshöjning och dagsljus. När rörelse blivit en självklarhet, som att borsta tänderna, så går det per automatik. Och inget i mig tycker att det är något som är konstigt. Motsatsen, ickerörelse, skulle dock vara destruktiv. För hela mitt väsen. Och ja, även magen mådde bra av lite rörelse idag. Ett steg i rätt riktning, om man vill uttrycka det fint.
Nu tar jag fredagkväll här hemma.
Årets första semla är inmundigad
Lillebror har nattgäst
Och mannen kommer snart hem från en champagneprovning
Livet just nu
