Idag, på jobb, diskuterades det att det i sociala medier visas upp en polerad yta av verkligheten. I korthet få barn som skriker, mammor med påsar under ögonen och högar av räkningar. Nästan aldrig kladdiga tallrikar, ogräsinvarderade rabatter eller fula hem. Jag kan hålla med om, delvis, att den verklighet som stoltserar i sociala medier är en verklighet och som inte är verklig. eller så här, klart att den är verklig, men ytterst fragmenterad. Och klarar man inte av att hantera andras fragmenterade verklighet, då kanske man inte ska utsätta sig för sociala medier, realitysåpor eller veckotidningar.
Det som sociala medier dock gör, framförallt för individer som faktiskt är lite kloka och använder dem på rätt sätt, är ju att lyfta fram de fina sakerna i livet och vardagen. Hjälper en att minnas. Visar att ”jag kan, och då kan du”. Inspirerar och förmedlar. Jag har en chef på vars dörr det står ”det du fokuserar på får du mer av”. Kan det vara så att sociala medier hjälper oss att fokusera mer på det som är bra i vårt liv och på så sätt gynnar oss? De hjälper oss att uppmärksamma de där fragmenten som gör att jag faktiskt orkar med, en kanske förövrigt tung vardag. Och om det mot förmodan är så, att någon, vars sociala medier jag följer, inte ger mig måbra känslor, då kan jag ju välja att välja bort.
Problemet är, som ni säkert förstår, att det finns dem som inte kan hantera fragmenten. Som läser in att fragmenten är ickefragment. De är istället vad hela personens liv är. Lite som om prinsessan Victoria alltid ler och vinkar, och aldrig utsätts för en trotsande son eller snarkande man. För det enda man nånsin ser av prinsessan, är ju det vita leendet och vackra vinkandet. Vilket naturligtvis är absurt. När man är liten, fnissar man högljutt åt att även prinsessor pruttar. Det är omöjligt för en liten att förstå, för det är ju något man aldrig sett. Är det även så med oss äldre. Har även vi svårt att förstå, att det finns en verklighet, ett pågående liv, mellan alla fragmenten av vinkande och leenden? Och om vi har detta bekymmer, hur kan vi då guida våra barn genom de sociala mediernas fragment?
Sociala medier är komplext. Men en sak är säker, de är här för att stanna.
Så frågan är bara hur vi väljer att använda dem
Hur vi väljer att se på dem
Och hur vi guidar våra barn igenom dem
Det vi fokuserar på får vi mer av
Fragment, inte hela verkligheten
Fragment
