Alla helgons afton. Och det påbjuder traditioner. Precis som de tidigare åren (HÄR, HÄR, HÄR , HÄR, HÄR , HÄR , HÄR , HÄR och HÄR, ) åkte familjen till St Görans Kyrka för att knacka på hos Stormorfar. I kyrkan mötte vi upp familjen, som i år blivit ännu större. Lillkusin var såklart med. Vi tände ljus för dem vi älskar, satte blommor och diskuterade huruvida stegen på hjul kunde vara en gaffeltruck.
Sen promenerade vi ner till Thelins bageri för fika. Det är lite speciellt när familjen villervalla, nu 10 personer, ska beställa fika och hitta bord. Fyra mammor, 6 barn, och två ingifta. En syn vill jag lova. Rörigt, javists, men en mycket kärleksfull röra.
Med fyllda fikamagar begav vi oss sedan hem till Stormormor för att fortsätta firandet. Som tur är at det hela 30min att köra, så man inner låta fikat sjunka undan lite, innan det sedan är dags för middag med efterrätt (skånsk äppelkaka ala stormormormor. Kan vara något av det godaste som finns)
Men vi är ju som sagt tio stycken nu runt bordet. Och det börjar bli lite trångt. Men vad gör väll det. Vi känner ju varandra, och att låta en lillkusin vandra från knä till knä, så alla får äta är något som är självklart. Och visst gick maten ner, trods allt fika nån timme innan.
Vi avslutade kvällen med att spela kinaschack. Ett mycket utdraget parti där dessutom två körsbär spelade en ganska stor roll i spelet. Hur som helst, jag vann, och det var väll förväl det.
Men traditioner hörrni.
Denna är nog den viktigaste vi har på hela året
