Vardag hemma hos oss. Tre semitrötta familjemedlemmar som fotar och skickar över en godmorgonbild till pappan som befinner sig andra sidan östersjön. Bilden i sig är inget speciellt. Utan tagen direkt i vardagen, på språng, påvägen. Men ändå med närvaro då den skulle vidare till någon vi älskar.
Har funderat lite över det här att ”Våga vara viktig” Att medvetet eller omedvetet välja att vara en viktig del av någon annas liv eller sekund. Visa att man vill gott. Vara nyfiken, ickedömande och tillåtande. På riktigt. Förstå att olika är det som gör oss lika. Jag tänker att det finns så många viktiga personer där ute. Som gör gott dagligen utan att reflektera över det. De som ler åt en när man möts på gatan, den som lägger handen på axeln och säger ”jag ser att du kämpar, jag är din hejjarklack” och dem som ”dödar drakarna, skövlar skogen och skapar stigar” som andra inte ser, förens långt senare. Tyvärr kan jag uppleva att vi tar dessa människor för givet, och att de som vågar vara viktiga, inte förstår eller ser sin egen storhet, godhet och insats.
Att medvetet ”Våga vara viktig” är att ta ansvar
Att använda sin bästa förmåga för att göra världen till en bättre plats
Det är att vara ödmjuk, nyfiken och stabil
Visa svaghet och storhet
Och ha mod att sägaifrån
och att inse att jag är viktig i mitt eget liv
