Kära nån. Jag förstår inte. Men samtidigt är jag full medveten om det. Och tacksam. Tacksam för tiden som gått och kommer. Om mindre än 12 timmer händer det. Rattis Oring börjar första klass. Magiskt!
Lycka den fröken som kommer att få ha honom som elev. Som kommer att få honom att växa i sitt jag-jag och kunskaps-jag. Som kommer få höra hans kluriga frågor och smarta slutsatser. Få följa med honom i hans framtidsdrömmar och krama om honom när livet känns kämpigt.
Idag har vi inte gjort mycket. Visst , vi var i Medåker och sprang orientering. Men efter det har dagen fått flyta på. Vi har plockat iordning hemmet. Funderat över klädval för morgondagen (”Mamma, jag tar monsterskjortan”). Kramats, ätit sötpotatispommes till middag och läst ”Farbror Albert” som godnattsaga. Och så har vi träffat vårtbitaren såklart. Funderat över hur långt denna kan hoppa, varför den heter vårtbitare och om den är ”rädd för mig”.
Men skolan för denna gosse imorgon.
Förstaklass.
Klart att vi är lite nervösa
och förväntansfulla
båda två
Jag förstår hur det känns. Får 5 helt nya barn i morgon…