Så har det varit skolavslutning för storebror. Eller, barnen hade sommarkonsert i kyrkan. Och åter igen fann jag mig själv sittandes gråtandes i en kyrkbänk. Denna gången var det sången ”Lika Unika” som tog mig med storm. Tusan! Detta var jag inte beredd på. Jag hade mentalt förberett mig för ”Goliat”, men detta…
Storebror stod i främsta raden bland alla barnen. Vi hade ögonkontakt flera gånger, och jag kunde höra hans röst tydligt genom rummet. Och visst blir man stolt som en fura. Varm inombords på ett sätt som inte går att beskriva. Imorgon har han skolavslutning på riktigt och han slutar i 3’an. Min lilla stora kille lämnar lågstadiet och tar efter sommaren steget in på mellanstadiet, vilket han är så redo för. För han är inte liten, utan precis alldeles perfekt lagom för att vara där han är.
