Vi har pratat ett tag om att storebror ska börja cykla till skolan några dagar i veckan. Men då det är två större vägar som ska korsas (utan övergångsställen) så ville jag gärna cykla med de första gångerna. Allt för att försäkra mig om att storebror verkligen har koll på bilarna, och vet hur han ska agera på ett säkert sätt. Vi pratade om att cykla redan förra veckan, men på grund av diverse familjelogistiska utmaningar så fick cyklandet vänta. Storebror blev besviken, såklart. Men igår såg jag en öppning i tidsschemat vilket gjorde att jag faktiskt kunde hålla vad jag lovat. Det var dags att cykla till skolan.
Vägen till skolan är mest uppför, och 9km lång. Men vad gör det när sällskapet är det bästa. Storebror kämpade på. Sadeln skulle nog behöva höjas och växlarna smörjas. Men vad tusan. Det är bara att trampa på. Storebror konstaterade att cykla är så mycket skönare än att ta bussen till skolan. Och hör och häpna, det tar ganska precis lika lång tid att cykla och åka buss. Det var en rödmosig och lycklig kille som anlände till skolgården vid kvart i åtta. Då vinkade jag av honom och fortsatte till jobb. Ytterligare 9km.
Visst, det blev totalt 27km av transportcykling idag. Varav 18km innan jobb. Men har man lovat så har man. Det är bara att ställa upp. Och i ärlighetens namn är jag lite besviken på att storebror vill vilka benen imorgon. För jag hade gärna trampat på imorgon med.
