Måndag = Ros av sockeplast
Igår var vi hemma hos farmor och farfar. Det var nämligen så att en viss farfar fyllde ärofyllda 89år. Och sådant måste ju firas, såklart. Barnen hade pysslat paket. Storebror ritade en Pikachu som han satte i en ram pyntad med snäckor. Lillebror pysslade en brosch som dekorerades med glitter.
Det bjöds på finfika. En stor prinsesstårta, bullar, chokladbollar och dammsugare. Låt mig påstå att vi alla fikade som aldrig förr. Ingen tog bara en gång av tårtan… Lillebror fick marsipanrosen. Med stora ögon tog han en tugga och rynkade sedan ihop pannan. ”Den var inge god! Den är nog gjord av sockeplast!” Jag och mannen i mitt liv tittade på varandra frågande och var tvungna att dubbelkolla med varandra. Hörde vi samma sak? Sa han sockeplast? ”Vad sa du att rosen var gjord av?” ”SOCKEPLAST!”….. Och det förklarar ju en del, framför allt varför rosen inte var något god. (Vid närmare efterforskning visade det sig att lillebror menade sockerpasta….)
Nu kör vi måndag har hemma. Och denna vecka kommer bli en fullrullevecka. Så det är lika bra att sätta tempot redan från början. Barnen verkar dock inte vara med på tåget. De sover fortfarande likt två klubbade sälar däruppe. Sviterna efter ett alldeles perfekt påsklov mån tro? Jag tar och klunkar i mig lite mer espresso och tar sats för att på ett mjukt med bestämt sätt väcka dem där uppe.
G O D M O R G O N ! ! !
