Torsdag = Prova på dyk för barn
Nu får ni hänga med ner under ytan tillsammans med storebror. För i tisdags var det äntligen dags för att få sista delen av sin 10-års present. Att få dyka och andas torr komprimerad luft. Som han har längtat. Och så pirrig han har varit. Det har räckt med att vi bara nämnt något dykrelaterat eller att han sett en dykmask för att han skulle utbrista i ”Ni blir jag pirrig!!!”
Dagen började med att barnen fick en genomgång av apparatdykningens grunder. Lite små fakta som kan vara bra att ha med sig på vägen. Att bara hoppa i en pool, med en regulator i munnen, utan förkunskaper och lite säkerhetstänk är ”icke”! Efter genomgången packades utrustningen ihop och rullades från dykcentret ner till badet. Nu var storebror om möjligt ännu mer pirrig.
Väl i vattnet började dem med att snorkla. Träna på att dyka med snorkel och blåsa rent. Och efter det sattes utrustningen på. Mycket sladdar och grejer att hålla rätt på. Som tur var hade dem små flaskor, som inte väger så mycket. Väldigt genomtänkt.
Sen var det ännu mer genomgång. Doppa huvudet. Börja med att blås ut. Tömma masken. Andas lugnt. Och vips…..
… så försvann dem under ytan. Ner i den där fantastiska världen av tyngdlöshet och tystnad. Nu ska vi väll inte dra för höga växlar och säga att barnen fixade det där med viktlöshet. Men ändå. Att andas under vattnet är att träda in i en helt ny värld, som annars ligger ouppnåelig (om man inte är en grym fridykare vill säga!)
Och där nere under ytan utforskades flytkraft, spelades det undervattenspingis med manometrarna och säkert en massa annat som jag från ytan inte kunde se. Barnen var i poolen i hela två timmar. Och säkert hälften av den tiden var dem under ytan.
Divemastern som höll i kursen var otroligt proffsig och trygg. Lugnet själv. Det kändes väldigt tryggt att lämna över storebror till honom. Han var även väldigt pedagogisk och storebror hade inga problem alls att hänga med i instruktioner och information.
Och han älskade det, såklart. Jag tvivlade inte en sekund på att detta var något för storebror. Men oj så trött han blev at det. Precis som sig bör. Att dyka är en anspänning för kroppen, och är man inte van så går det enorma mängder energi. Men framåt kvällen, innan middagen, var han pigg igen. När han gick och la sig på kvällen sa han att ”det är synd att man liksom inte kan skapa den där känslan av att man dyker, när man inte dyker. Det var så härligt mamma”.
Välkommen till världen under ytan, storebror.
Det stora äventyret har precis börjat
