Känslan är lite ”Jahaaaaa? Vill du bli min vän?”.
Sådärja. Ny inredningsdetalj inhandlad och monterad. Huset är numer berikat med ännu en träningsattiralj. Denna gång en TRX. Ett perfekt komplement till löparskor, yogamatta och innebandymål. Typ. Jag testade på TRX för första gången när jag var på Boost Camp’en och insåg att det är ju himla bra det där. Träning utan redskap i all ära, men detta är ju så himla bra, vill jag i alla fall tro. För i ärlighetens namn så är jag rätt osäker på vart jag ska börja. Alltså, vad jag ska göra. Jag satte upp TRX’n så fort jag kom hem. Gjorde 10×2 enbens burpees och typ dog. Gjorde några plankor en halvtimme senare… och ett gäng benböj. Försökte mig på något för överkroppen. Flåsade likt en andfådd elefant med snuva och funderade på vad jag egentligen höll på med. Gav upp.
Jomen ni ser. Där hänger den. Snyggt matchad med ett innebandymål. Det är bara en ribbstol, tjockmatta, klassiska gympasalsbänkar och romerskaringar som saknas, sen kan vi nog döpa om vardagsrummet till gympasalen. I och för sig inte mig emot.
Gick istället över till att bolla lite innebandy med barnen. Vilket jag är sjukt dålig på. Att bolla alltså, med bollar. Inte bolla med barn, om ni nu skulle ha missförstått mig. Storebror blev dock nyfiken på den där TRX’n och ville prova. Och varför inte. Han behöver ju bygga bra muskler runt knäna för att just skydda mot knäskador som ofta uppkommer inom sporter med snabba stopp och vändning. Så jag satte honom på att göra utfall. 5x2x2. ”Det brände skönt” blev hans betyg. ”Grattis” tänkte jag. Så han tränade på, lillebror bollade på med innebandyn och jag gick och bakade bullar. Riktiga bullar. Med äpple och mandelmassfyllning. Bara för att.
Så vi rörde på oss
En kände sig lite förvirrad
Två andra rörelseglada
Vi åt bullar, läste ”Häxan och Lejonet”
Och nu god natt.
Nu ska jag sova på saken och imorgon ska jag och TRX bli lite mer bekanta
