Jag kanske är knäpp. Men som jag har längtat efter detta. Snökaos! Äntligen! Visst, det kanske är inte helt optimalt att välja att försova sig när man har tidiga möten inbokade, och dessutom måste ta lite höjd tidsmässigt för att skotta fram bilen, krypköra till jobb då det är tokhalt och få skorna fyllda av snö när man går från parkeringen in till jobb. Men om man bortser från den lilla detaljen, så är faktiskt snön så välkommen. Jag är minst lika lycklig över de facto som barnen är.
Tyvärr blev det inte så mycket snölek för mig idag. Jag hade en tanke om att jag skulle ut och springa milen i snön. För det är något speciellt att flyga (läs: såsa sig fram och stundvis fundera över vad man egentligen håller på med…) fram över nyfallen snö. Det där med att vara den som gör dem första spåren. Men det får vänta tills imorgon. För om SMHI nu spår vädret rätt, så kommer det att komma mer snö imorgon, och då är det dags att ut och pulsa. Sen borde jag kanske försöka att inviga mina längdskidor. Men då jag inte åkt sedan jag sisådär 17år kan jag tänka mig att det blir lite cirkus-varning. Borde hitta ett spår där ingen ser mig….
