Hemkomna från läger och tävling. Och mitt hjärta värker och stolthet över Storebror. Han fann sin plats ganska snart i orienteringsgänget. Jag fick inte sova bredvid honom, utan blev förpassad till ett annat rum. Bara en sådan sak. Han lekte, skrattade och trivdes tillsammans med de andra barnen. Det var så klokt av oss att åka iväg på det här lägret. En ”kick-start” rakt in i gänget.
Och idag har han sprungit tävling. En Ö1 blev det. Han hade stenkoll på vad han gjorde, och jag var mest i vägen och sinkade honom. Men vad tusan. Jag vill ju veta att ungen har koll på var han är. Inom en snar framtid ska han ju göra detta själv….
