Tisdag = Transportlöpning
Det är lite klurigt att få klämma in löpningen i vardagen just nu. Men är man tillräckligt kreativ och låter bli att tänka efter för mycket så går det. Målet är att jag ska springa i alla fall ett pass i veckan som är över 10km. Oftast försöker jag få till det på helgerna, då jag anser mig ha mer tid, men det är inte alltid det går.
Så lösningen blir ibland att jag springer hem från jobb. Mannen får leka taxi på morgonen och lämna av mig på jobb. Med mig till jobb har jag träningskläder och ett bra mellis. Sen är det bara att byta om och snöra på skorna när jag ska hem. Med mig hem från jobb tar jag med mig mobilen, nyckel hem och till jobb och mina betalkort. Det får lätt plats i väskan på armen. Allt annat låser jag in i journalskåpet.
Jag har 11,5km hem, löparvägen. Tar jag bilen är det den dubbla sträckan. Sist jag sprang hem var det grymt tungt. Benen var som två betongklumpar. Det märktes att jag redan innan jag gav mig iväg hade tagit de där berömda 10000 stegen. Men det är något speciellt med just transportlöpning. Det handlar bara om att ta sig från punkt A till B. Tidspress får inte finnas. Jag ska bara hem liksom. Det kanske tog 5min längre än vad det hade tagit om jag sprungit milenrundan. Så på det stora hela så är det inte så stor skillnad tidsmässigt, om man ska tänka sunt.
Nu är det mindre än en månad kvar till RosaBandet loppet. Och jag ser galet mycket fram emot det. Jag har lovat mig själv att det är ett upplevelselopp. Inte ett PB-lopp. När jag anmälde mig till loppet angav jag GöteborgsVarvet tiden som merit. Visst, jag gjorde Varvet på en galet bra tid för att vara jag, men det är ingen merit som gör att jag kommer få stå långt fram i startleden. Så att köra något annat än upplevelselöpning verkar korkat.
