Igår fyllde han år, mannen i mitt liv. Och det skulle så klart firas med finfrukost med croissanter, sjönsång och en ansenlig mängd med ljus. Vi lyckades dock inte skrapa ihop rätt antal ljus, så vi låtsades helt sonika att han fyllde 23… igen.
Firandet fortsatte under dagen med tårtfika tillsammans med farmor och farfar. Vädret var ljuvligt. Barnen lekte i poolen och hade vattenkrig medans vi satt och fikade. Barnen fick presenter av farmor och farfar. Stora legobyggsatser (vilket var väldigt lägligt med tanke på att det regnar idag. ). Mannen fick verktyg, vilka han säker behövde.
Middag åt vi ute på altanen. Grillat med hemvispad bearnaisesås och bubbel i glasen. Det blev en hel del mat. Lillebror åt potatis tills det nästan sprutade ur öronen. Den mannen och potatis….
Sen fick han ju en present också mannen. En riktig träningsklocka med dubbla pulsband. Jag tyckte att detvar dags för det nu med tanke på att han kmmit igång med löpningen på riktigt, cyklar i skogen med barnen och simmar en hel del under höst/vinter. Så det fick bli en klocka som passade alla tre aktiviterterna. En triatletklocka helt enkelt. Han blev mer än nöjd, såklart. Jag hade ifs säkrat upp med en legobyggsats och en tuff mössa också. Men det kanske inte hade behövts så här i efterhand. För den där klockan var visst helt perfekt.
Så firade vi mannen i mitt liv
Nästa vecka är det dags för min födelsedag
Undra hur jag kommer bli firad
