Idag var det dags för pianostaffetten i Växhuset. Storebror var nervös. Som sig bör. Är det premiär för att spela för publik så är det. Han var först ut i sin grupp. Satte sig på pallen och spelade ”Lilla Snigel” två vänder utan att haka upp sig någon stans. Mammahjärtat slog volter i bröstet. Älskade unge! Det är så häftigt att se och vara med när han väljer att utmana sig själv, pressar sig själv lite utanför sin trivselzon. Han växer något enormt efteråt.
När vi ändå var i huset passade jag på att anmäla lillebror till pianolektioner och storebror till kulturskolans kollo. Storebror var skeptisk till kollot, men jag tror att det kan bli hur kul som helst. Lillebror var däremot urtaggad på att börja ta pianolektioner. Och var lite besviken över att han inte kunde(fick) anmäla sig till trumpet, gitarr och fiol med. Nej, han får börja med piano helt enklet. Suzuki piano, så kanske jag få lära mig något jag med.
